När jag var liten i slutet på sextiotalet lekte vi småpojkar ofta på Lundavägens hållplats. Vi lärde känna stinsen där som förklarade hur anläggningen fungerade, varför vi inte skulle lägga slantar på spåret o.s.v.
Nedanför Lundavägens hållplats fanns en bit av f.d. Östervärns station bevarad som ett uppställningsområde för vagnar. Från denna uppställningsplats fanns spår söderut parallellt med Ystad- och Trelleborgsbanan som betjänade industrierna ända fram till lastplatsen "Emilstorp". Det fanns också en stenkross(?) eller åtminstone en siloanläggning för makadam benägen i närheten av Simrishamnsbanans skarpa kurva där vi ser infartssignalen på din bild. Även denna nåddes från uppställningsplatsen "Östervärn".

Till Östervärn kom man från Simrishamnsbanan via en växel i slutet av nerförsbacken från Lundavägens hållplats alldeles innan kurvan. Från Önneslöv till siloanläggningen för makadam kördes ett par stentåg om dagen. I tidtabellen angavs dom gå från Dalby till Lundavägen, men dom körde i själva verket från Önneslöv till Lundavägens infartssignal. Där ringde föraren upp Lundavägens tågklarerare och tåget fortsatte som växlingsrörelse in på Östervärns före detta station. Det fanns dvärgsignaler och växlar manövrerade från Lundavägen som reglerade detta, Lundavägen var en "toppmodern" station på sextiotalet.

Min gissning är att dvärgssignalen användes som "utfartssignal" för dom tomtåg som "avgick" från Östervärn (formellt Lundavägen) ut mot Simrishamnsbanan. Eftersom "tåget" kom från växelspår kanske utfartssignalen inte kunde visa "kör" med växeln i detta läge. Att backa upp vagnsättet till Lundavägen för att där bli ett "tåg" och sen rulla ner igen samma väg för att fortsätta till Dalby hade ju varit direkt fånigt. Jag håller på att utfartsdvärgen förenklade dett hela och att "avgång" på detta sätt kunde anordnas från Östervärn.

Vänliga Hälsningar, Michael Söderberg, Malmö