...avrådes bestämt. Bygg era egna i duralbalkar e d. Dessa är BUS-TUNGA och allmänt hälsovådliga. Skrota skiten (o behåll ett som avskräckande exempel).

Ja, du Kurt! Jag vet hur tunga dessa stångkoppel var! Fick som yngste växlare/överföringstrafiken oftast i Vara göra de tyngsta jobben...

De värsta vagnarna var Laas och Rs vagnar som skulle "rampas". De äldre Rs-vagnarna gick bra. Där fanns två mindre bärande balkar under denna vagn. Man kunde stå halvrak och koppla stångkopplet själv. Värre var det med de moderna Rs-vagnarna. Här fanns en rejäl balk i mitten under vagnen.
Här fick man i värsta fall stå med krökt rygg och själv försöka koppla det tunga stångkopplet. För det mesta användes en s.k hjälpstång på ömse sidor av Rs-vagnen. Med hjälp av denna lyftes stångkopplet med två man på plats.

Den absolut värsta normalspåriga vagnstypen vid Västgötabanans överföringstrafik var Transwaggons Laas-vagnar.
Här användes tre stycken Q37p-vagnar med korta stångkoppel i mellan. Risken för klämskador var mycket stor. Man skulle stå under vagnen mellan Q37p-vagnarna och måtta ofta med gallerdurk ovanför huvudet. Här gick ofta inte att använda den s.k hjälpstången p.g.a denna gallerdurk för vagnsstolpar. Jaa, Kurt! det var tider det...

Hälsningar Per-Åke Lampemo, Växlare vid Västgötabanan Vara 1981-1987