Är det någon som vet ver om vad som döljer sig bakom ovanstående rubrik?

Allt jag hittar är vad som finns i Str 422 om vagnen som var littererad So6 och nummer 3877. Vagnen var fd. DFo11 och före det HNJ 26, byggd 1895. Ombyggd till utställningsvagn 1954.

Denna vagn besökte jag i Nässjö i mitten 1980-talet. Det var en modelljärnväg av märket Fleischmann. Jag tror att Fleischmann byggde den åt SJs 100 års jubileum.

Modelljärnvägen var i bedrövlig skick när jag besökte den och vad jag hörde då, var att Södra-stambanans vänner skulle göra i ordning den. Vad som blev av med detta arbete vet jag inte.

Är det någon som vet ver om vad som döljer sig bakom ovanstående rubrik?

Allt jag hittar är vad som finns i Str 422 om vagnen som var littererad So6 och nummer 3877. Vagnen var fd. DFo11 och före det HNJ 26, byggd 1895. Ombyggd till utställningsvagn 1954.

Se http://www.tydal.nu/postvagnen/419027.htm och http://hnj.bloggagratis.se/2009/06/22/1781905-hnj-dfo-26/.

Användes vagnen för något annat utställningsändamål 1954 - 1956?

M.v.h.
Ola

Var det den här modelljärnvägen?

Var det den här modelljärnvägen?

Jo, det stämmer. Jag har kvar broschyren och den kommer från vagnen, när jag såg den i Växjö någon gång mellan 1955 och 1960.

Det var denna bana, som jag aldrig sett men, som inspirerat mig till att vilja bygga svenskt och sedan studerat förebilderna i SJ arkiv.
/tell

kolla in länken
http://www.stinsensforum.se/board/fleischmannbanan-tagstad-vaxelborg-t4481.html

så hittar ni mer info om den fantastiska banan.

Modellen som sådan är skattad åt förgängelsen, men vissa lok vagnar och byggnader är bevarade på olika håll.

Lustigt att det ska finnas så många olika uppgifter om just denna anläggning...?!

Här är min version: Själva Årstabro-delen byggdes i Jvm egen regi FÖRE 1956 (och trafikerades med ett eller två skapligt snygga, handbyggda tågsätt) men sen kombinerades denna med den nya anläggningen.

Årstabro-biten (i skalenlig längd - rätt?) finns numera i Gävle, eller hur - minns inte...

Modellen av Årstabron fanns när Järnvägsmuseum öppnade i sina nya lokaler Vasagatan 3 år 1933. Modellen och tågen ("elektriska snäll- och lokaltåg") är i skala 1:100. Lyftspannet är (var?) rörligt och tågen styrdes automatiskt och stannade vid röd signal när spannet var lyft. Studerade denna modell med stort intresse under den del av min barndom som jag bodde i Stockholm.
Sven Fredén

Eftersom ingen annan NJ:are har svarat så ska jag skriva vad jag tror mig hört. Vagnen med modelljärnvägen fanns en gång i Nässjö (Södra Stambaneföreningen senare Nässjö Järnvägsmuseum). Det blev inbrott och lok och vagnar stals. Sedan tror jag banan togs ur vagnen och denna försvann från Nässjö. Några sorgliga rester av banan förvarades hos NJ. Om dessa finns kvar fortfarande eller har skrotats/eldats upp vet jag inte. Det var inget att spara på enligt min åsikt.
Vart vagnen gick har jag glömt, NBVJ? SvJvM?. Alla trävagnar var borta när jag gick med i NJ.
PLj

På 70-talet tror jag det fanns en liten trupp av el-/teletekniker som gjorde ett försök att fixa till utställningen. Men jag tror att intresset bedarrade och slocknade helt efter inbrott och vandalisering. Jag tror aldrig att vagnen ingick i utställningståget utan den stod uppställd i avvaktan på denna renovering av modelljärnvägen. I samband med ombyggnationen av lokstationsområdet och vissa eldsjälars försvinnande så blev den nog bara stående tills dess att någon annan tog sig för att rädda vad som räddas kunde och sedan så småningom avyttra vagnen till NBVJ. Litet synd då vagnen var en HNJ-vagn, men den passade väl inte in i verksamheten som den kom att gestalta sig, som del av ett utställningståg passade den ju bättre. Den är ju ganska långt från det skick den var som HNJ-vagn, dessutom, och är väl mest bangårdsvagn hos NBVJ. De flesta vagnarna från utställningståget (samt tåget i parken) fick väl nytt hem runt 1990 liksom det dragande loket (J 1237). Verksamheten ser ju inte ut som en gång i tiden, numera är det ju en stationär utställning och utfärdståg, den faktiska samlingen av rullande materiel är väl större och bredare idag. Utställningståget kanske var en god idé då, men man hade inte så mycket mer än vad som fanns i vagnarna om man bortser från smalspårsdelarna. Men delar av ett UGJ-lok fick ju plats i tåget.
När utställningståget skapades fanns ju relativt gott om ånglok (såväl i drift som beredskap) hos SJ samt även lämpliga äldre vagnar undanställda vilka kunde användas för utfärdståg så dylika behövde man inte då.
Men man 'missade' ju en hel del intressant lok från banorna som försvann vid denna tid, men fokus var ganska mycket på SJ-materiel. N4/N5, E7-E9 från HNJ, L-varianter på alla tre banorna etc. Men det var ju trots allt Södra Stambanans Museisektion. Och resurser fanns nog inte för att samla på sig en mängd lok och vagnar då.

På 70-talet tror jag det fanns en liten trupp av el-/teletekniker som gjorde ett försök att fixa till utställningen. Men jag tror att intresset bedarrade och slocknade helt efter inbrott och vandalisering. Jag tror aldrig att vagnen ingick i utställningståget utan den stod uppställd i avvaktan på denna renovering av modelljärnvägen. I samband med ombyggnationen av lokstationsområdet och vissa eldsjälars försvinnande så blev den nog bara stående tills dess att någon annan tog sig för att rädda vad som räddas kunde och sedan så småningom avyttra vagnen till NBVJ. Litet synd då vagnen var en HNJ-vagn, men den passade väl inte in i verksamheten som den kom att gestalta sig, som del av ett utställningståg passade den ju bättre. Den är ju ganska långt från det skick den var som HNJ-vagn, dessutom, och är väl mest bangårdsvagn hos NBVJ. De flesta vagnarna från utställningståget (samt tåget i parken) fick väl nytt hem runt 1990 liksom det dragande loket (J 1237).

...
Om jag inte har alldele fel för mig så återvände den aktuella fd HNJ-vagnen från NBVJ till sina forna hemtrakter och stod i alla fall förra sommaren i Landeryd, om än i otäckt s k befintligt skick. Den såg betydligt snyggare ut utvändigt när jag såg den i Nässjö på 80-talet nångång.
Förhoppningvis har LJM möjlighet och vilja att åtminstone stoppa det inträdda förfallet?
Det vore intressant att ta del av ev renoveringplaner i detta forum.
/CEO

Lustigt att det ska finnas så många olika uppgifter om just denna anläggning...?!

Här är min version: Själva Årstabro-delen byggdes i Jvm egen regi FÖRE 1956 (och trafikerades med ett eller två skapligt snygga, handbyggda tågsätt) men sen kombinerades denna med den nya anläggningen.

Årstabro-biten (i skalenlig längd - rätt?) finns numera i Gävle, eller hur - minns inte...

Det är två olika modelljärnvägar vi diskuterar. I utställningsvagnen fanns den fiktiva Tågstad - Växelborg.

På järnvägsmuseum fanns däremot den mer realistiska Stockholm Södra - Älvsjö med Årstabron. (Även i det länkande forum-inlägget förekommer det dock viss hopblandning av dessa två modeljärnvägar.) Titta särskilt på sidan 2 i det länkade inlägget - där finns både några intressanta bilder och en beskrivning av Tågstad - Växelborg!

/Leif

Det är två olika modelljärnvägar vi diskuterar.

Må dä...???

Själva modellen av Årstabron har väl hela tiden varit densamma???!!!

Det är två olika modelljärnvägar vi diskuterar.

Må dä...???

Själva modellen av Årstabron har väl hela tiden varit densamma???!!!

Ja, men den har vad jag förstår aldrig ingått i Tågköping-Växelborg som ambulerade i den omtalade vagnen. Här syns ingen Årstabro!

Årstabron har hela tiden hållit sig på Järnvägsmuseum - om än ingående i olika ambitiösa banor i Järnvägsmuseets olika inkarnationer på olika platser.

/Leif

Funderingr kring jvm-mj

1.Nollskalebana Jvm Vasagatan eller senare i samma SJ-kvarter mot Mäster Samuelsgatan.
Modellerna senare utställda som separata objekt. Bla. Ett tåg på postens museum i Gamla Stan.

2.Modell av Årstabron med tågtrafik. Osäkert. Här skulle enligt hörsägen lyftspannet vara körbart. Liksom att trafikerande modelltåg skulle hålla skalan 1:100. Det är dock frestande att gissa på 1:87. Bron byggdes in i modellen av Sst-Äs på Torsgatan. ELLER byggdes i verkligheten samtidigt.

3.Modelljärnväg på Skansen? Möjligen den stationära versionen av Tågstad-Växelborg och i anslutning till SJ 100 år. Personligt minne av att far och storebror kom hem och hade sett modelljärnväg på Skansen.

4.Ferromobil version av Tågstad-Växelborg som kördes runt I landet tillsammans med en verkstadsvagn för underhållet. Här ger Hobbyboken 1958 en hel del upplysningar. Anläggningen byggdes av Gebrüder Fleischman i Nürnberg och såg kanske lite osvensk ut när den kom hit. Svenska stationer I slättlandskap med alper I fonden. Järnvägsmuseum försvenskade och kompletterade. Vid ombyggnad från stationär till mobil visningsanläggning förändrdes även spårplanen.

Skalan var givetvis 1:87, längden 10 m och bredden 1,85. Tot spårlängd 160 m. 40 växlr, alla fjärrstyrda. 9 huvudsignaler och 40 dvärgar. 10.000 m ledning krävdes. Begränsad luftledning på 23 ledningsbryggor och ca 100 stolpar. 10 köraggregat och lägesindikerande spårplan.

Stationerna var svenska men tronade på ej fullt verklighetstrogna stationsområden. Falköping C blev därför Växelborg, Vimmerby blev Tågstad, Lessebo blev Slutboda och Stora Levene fick heta Stinstorp. Lidköpings godsmagasin fanns med på ett hörn liksom svenaka banvaktstugor etc. Tillhopa ett trettiotal byggnader. Det kan väl sägas att namngivningskreativiteten inte riktigt höll Krister Brandtnivån.

Med banan hade levererats 8 ellok, Da, F och Ra (troligen samma som senare rullade I 30-metersbanan på Torsgatan) och ett ånglok av tysk modell samt en rälsbuss Yco6 - dvs dagens litt Y6. I kroken på dessa - utom möjligenY6.an - rullade sextio person och godsvagnar.

Man började visningarna I Bollnäs.Avsikten var att ha första visningen kl 13 och därefter en I timmen. Men de höll inte länge. Skolklasser med lärare cyklade miltals för tt titta på något som drog mer än Snoddas “haderianhadera, doppa näsan I chokla....’ Man fick köra Tågstad-Växelborg från 08.00 till sena kvällen med en visning I halvtimmen. I Bollnäs kom 1024 besökare och I Ljusdal 1397. Då man kan föreställa sig hur mycket plats det fanns I vagnen för besökare efter att banan tagit sitt är det lätt att inse nödvändigheten av tidsutdräkten.

Det noteras att mj-folket hade en del åsikter om verklighetstolkningen. Men skribenten lovprisar det vackra Ra-loket men antyder samtidigt att det förvisso finns höga berg I Västergötland men inga alper. Han nämner också att detta bygge kan ha bidragit till att Fleischmannkatalogen vid denna tid har både Da med person- och resgodsvagn.

5.Jag vet inte säkert om Årstabromodellen funnits på Jvm-Vasagatan/Mäster Samuelsgatan, men på Torsgatan fanns den i alla händelser inbyggd rundbanan - dvs dubbelspår med vändslingor. Spåren kom ut ur södertummeln bakom vilken vändslingan fanns, löpte genom ett rätt verklighetstroget men kalt Stockholm Södra, över Årstabron , genom ett lika ödsligt Årsta och Solberga. Någonstans bortom Älvsjö fanns en ny vägg att försvinna bakom.

Landskapet kom aldrig längre än till gulaktig landskapsmassa (sågspån i gipsgröt på hönsnät?) med några träd här och där. Vid Sst stod två Thermotransportvagnar från Pocher vid KF lager. Men det var kul att titta på och att känna igen platser i modellen. Tågen tvärnitade på strömlösa sektioner vid blocksignaler och stack iväg med ett skutt. Allt styrt av framförvarande tåg. Urspåringarna var alltid lokaliserade vid Sst där det var svårt att komma åt tåget. Djävlades ödet riktigt släpades urspårad vagn upp på Årstabron och där kom ett tåg från motsatt håll och då blev det spektakulära klättringsövningar för vakthavande befäl.

Alltihop startade med en vridströmbrytare av vedbodsmodell. Den satt bakom fonden vid södertunneln.

Modellen som i sig med tillhörande ambitioner var imponerande. Det blev “aldrig färdig’ mer påtagligt än privatbyggda modelljärnvägar. Jag tror att man slutade arbeta på den när man insåg att tillvaron I Atlasområdet hade en bortre gräns. I den nya modellhallen - nuv Mackedånkan - under Hyllan på Cst skulle den aldrig få plats. På Torsgatan var det förmodligen samma tio besökre som tittade på den varje söndag. Dvs de som uthärdade straffexcercisen i trapporna. Fast somliga av oss åkte på ledstången. Men tyvärr bara nedåt.

Det sades att en större MJ-klubb I Stockholm övertagit anläggningen I delar inklusive eller exklusive Årstabron. Hur det var med det är mig obekant. Bara att bron dök upp Gävle. Vilket är mycket glädjande.

Den sista stora modelljärnvägen SJ låg bakom byggdes i världens sannolikt minst handikappanpassade lokaler: 8-10 trapplopp nedåt från den lilla parkanläggningen vid Torsgatan-Lokstallsbron.