Fascinerande vilken dålig väg- och korsningsstandard som rådde ända fram på 1950-talet. Det verkar ju som om vägkorsningen med spåret i stort sett enbart är utfylld med skånsk lera. På de nyare bilderna verkar vägen vara i bättre skick och de vanliga betongplattorna i själva spårkorsningen ditsatta.

Hur såg egentligen konstruktionen av en vägkorsning av den här typen ut innan betongplattorna blev obligatoriska? Någon som har en föreskrift eller illustrativ bild?

Väldigt många korsningar bestod av inre och yttre moträler. Däremellan bara packad grus.

Ägovägskorsningar kunde i många fall vara utformade med endast inre moträl och sedan jord/grus fram till rälshuvudet på utsidorna och mellan moträlerna.

En del korsningar av denna konstruktion har överlevt på sträckan Brösarp-Gärsnäs ända in i dessa dagar. Det finns till och med någon enstaka kvar som inte hade någora moträler alls utan det var endast fyllt med grus och jord i spåret.