Två bilder från 1975 som jag ramlade över.
Hammarbyhamnen känns inte igen i dag och
knappast Årstabron om man glömmer bakgrunden.
Tiden går, så även för gamla farbröder som
förtjänar den sömn dom kan få. Till sängfösare
tar han så sin tolvåring och förljuvar sina
läppar med. Tack Jan!!! Välkommen hem..
Olds

Är tolvåringen uppvuxen i högländerna?
(sorry offtopic)
:-)

Det här borde vara något för Gunnar Friberg att bita i

Gustaf

Jorrå...så sant så, Highlands åsså.. Det var
väl ingen som trodde annat? I dessa tider
vet man aldrig...Synd att man inte får ta en
cubanare till också...
Jag trodde faktiskt att bilderna skulle dra
till sig lite intresse, men det verkar inte så..
Olds

Det har hänt mycket runt Hammarby Sjö.
På hamnbilden ser man mycket trevliga saker, tycker mig se Katarina kyrka, Kaknästornet och tycker det ser ut som Danvikshem borta till höger.
Idag bostadsområde i hamnen, de flesta av stockholms hamnar skall visst bli omdanade med kontor, hotell och dyra bostäder. I det Grönköpingska Veckobladet beskrivs hur även ån där skall kläs in med hotell och kontor (parodi på slussombyggnationen). Snart är väl Söder mälarstrand hotell- och kontorsområde och de fartyg som ligger där tvångsförflyttade till annan plats.
Det tidigare hamndirektören Bosse Bengtsson fick väl sparken av dåvarande borgarrådet Stella Fare (då Sth-Partiet, ny fp) då han hade en konservativ åsikt att Stockholms hamnar skall användas för sjöfart istället för att vara ett område där man spatserar eller cyklar omkring i. All typ av industriell verksamhet anses ju numera så ful, det skall vara palats av stål, aluminium och glas (nybyggda förstås) inehållanmde medierelaterade kontor, hotell eller köpcentrum för att vara fint.
Istället skall hamnverksamheten skötas från Nynäshamn, Gävle mfl med lastbilstranporter (och förvisso viss järnvägstransport också). Eller med lastbil hela vägen. Visserligen kan det vara bra att få bort en del farlig transport från Stockholms skärgård, men om det sker med lastbil istället är nog miljönyttan obefintlig minst sagt.

F.ö finns fina släktingar till 12-åringen från öarna runt högländerna också.

Hammarbyhamnen ack ja.
Den såg tydligen lika dan ut i mitten på 70-talet som jag minns den från 50-talet när jag som grabb åkte förbi där.
GM låg där (på höger sida?) med sin kajbit full av bilar och vad jag har förstått, tog även GM dit tågfordon. Detta har jag inte sett utan jag försöker knyta ihop säcken.
En spontan tanke:
Hur länge stod du vid Årstabron för att pricka ett tåg och en båt samtidigt. Även om jag inte har kommenterat så vet jag mer om tågen än om flytetyget där under.
Som kuriosa och för att svalka din Haighland så kanske du minns att Stockholm sista isstack låg i backen ner till Gamla Skanstullsbron på höger sida sett från Hammarbyhöjden. Nu är jag långt från spåren och järnvägen.
//Roffe

Tyvärr hade väl isstacken avvecklats när V&S drog igång punschproduktionen i Årsta. Numera har väl 'Stora stycket' och därmed bl.a den Cederlundska produktionen emigrerat till Tjeckien eller så (fast Facile mfl gör ju alltjämt sin varianter av denna dryck i Sverige). En gång stod fatet under slottet, därefter på Reymersholme och efter Årsta i Sundsvall. Franskt från början, förvisso.

Därför är det ingen is till punschen, därför är det ingen is till punschen,därför är det ingen is till punschen.....

Två bilder från 1975 som jag ramlade över.
Hammarbyhamnen känns inte igen i dag och knappast Årstabron om man glömmer bakgrunden.
Tiden går, så även för gamla farbröder som förtjänar den sömn dom kan få. Till sängfösare tar han så sin tolvåring och förljuvar sina läppar med. Tack Jan!!! Välkommen hem..
Olds

Den vackra Åstabron i all ära med både passerande tåg och lastfartyg, men det som fångar mitt intresse är bilden från Hammarbyhamnen på den tiden den var en hamn för nyttosjöfarten med mängder av kranar och kajspår.
Vi som är invandrade 08-or kan då undra vilken sorts gods som hanterades där innan området bostadifierades på 1980-talet eller när man nu började bygga om till oigenkännlighet. Visserligen var man förutseende genom att behålla ett genomgående spår sedan först alla hade rivits upp, varefter ett nytt lades med dämpande mellanlägg så inte bostäderna skulle störas av vibrationerna från spårtrafiken. Detta tycks ju fungera, för ingen kan väl ha störts av någon spårburen trafik där på åtskilliga år nu. Avsikten att behålla godstrafik bort till Viking-färjorna sket ju sig tyvärr, så det nya fina spåret har ju bara trafikerats av enstaka tjänstetransporter och SÅS-ångtåg till Saltsjöbanan så länge förbindelsen med denna fungerade. Man fasade ju t o m av hörnet vid uppförandet av ett av de senaste bostadshusen intill spåret strax söder om tunneln under Fåfängan, men sedan blockerade man ju spåret borta vid det kvarvarande tullhuset istället.

Längst bort vid kröken på kajen fanns det väl annars länge en firma som importerade salt, vilket lossades med gripskopa som motiverade de sista kranarna på kajen, där en av dessa sedermera flyttades över till andra sidan som ett minnesmärke. Någon sorts bulkgods, vad detta nu kan ha varit, verkar också kunna hanteras av de närmaste kranarna man ser på bilden där jag också tycker mig skymta en gripskopa, men inget morsvarande upplag på marken? De uppställda O-vagnarna verkar däremot inte vara avsedda för den typen av gods med sina mestadels nerfällda plåtlämmar. Med tanke på den glesa beläggningen av kajen med fartyg så verkar de som bara uppställda där i väntan på användning på annat håll. Utnyttjade man kanske dessa spår till vagnuppställning i brist på plats på andra bangårdar, som väl på den tiden både var fler och hade intensivare trafik än idag med både styckegods- och vagnslasthantering. Man ser ju t ex inte en enda container på bilden, men sådana hade väl ändå kommit i bruk vid den tiden på 70-talet, men kanske inte var så vanliga ännu?
Däremot ser man slutet på kontaktledningen med dess stolpar, men användes i praktiken ellok för denna växling? Det var väl tänkt att de större ackumulatorloken litt Öc och Öd skulle kunna växla på denna sorts spår bortanför trådens slut, men förekom detta här? Jag har annars fått för mig att ångloken litt N efterträddes i denna tyngre växlingstjänst av V3-dieslarna i början av 50-talet och kanske senare av T21/T23.
Huru härmed? Vad säger ni som var med på den tiden, HJP m fl?
/undrar CEO och tackar för ännu en intressant bild från förr

Den vackra Åstabron i all ära med både passerande tåg och lastfartyg, men det som fångar mitt intresse är bilden från Hammarbyhamnen på den tiden den var en hamn för nyttosjöfarten med mängder av kranar och kajspår.
Vi som är invandrade 08-or kan då undra vilken sorts gods som hanterades där innan området bostadifierades på 1980-talet eller när man nu började bygga om till oigenkännlighet.

Om vi börjar med magasinen till vänster i bild så hanterade man returpapper där under lång tid. Det var jättekul att hitta gamla postgiroblanketter där som man kunde leka med.... Torde vara preskiberat numera....
Till höger om magasinen så är det en utomhusdel där man lagrade returpapper.

Nästa del bakom de två hamnkranarna ligger Fors Foder (om inte minnet sviker mig). Jag minns att det spreds en otrevlig stank från deras silos, de hanterade alltså djurfoder i lösvikt där.

Längst bort vid kröken på kajen fanns det väl annars länge en firma som importerade salt, vilket lossades med gripskopa som motiverade de sista kranarna på kajen, där en av dessa sedermera flyttades över till andra sidan som ett minnesmärke. Någon sorts bulkgods, vad detta nu kan ha varit, verkar också kunna hanteras av de närmaste kranarna man ser på bilden där jag också tycker mig skymta en gripskopa, men inget morsvarande upplag på marken?

Fors Foder som sagt var... Tror de hade någon form av ficka en bit upp på huset där kranen kunde släppa ned sin last, sedan transporterades det inomhus till respektive silo.

Tidigt 60-tal så lossades det kol i Hammarbyhamnen till min mormors stora förtvivlan. Alla bilarna åkte då upp från hamnen via Malmgårdsvägen där min mormor bodde (och även jag). Det dammade rätt rejält från bilarna så det gick inte att ha fönsrena öppna på lägenhetn utan att göra rent flera gånger om dagen närmast fönstrena. Jag har själv minnen att det fanns någon form av fickor som kolen kunde lastas ifrån men jag tror kolhanteringen hade upphört då (nu är jag i slutet av 60-talet, flyttade därifrån -70). Dessa fickor låg strax innan knycken på kajen långst bort i bild.

/Född på söder

Kul att läsa även för en som arbetat i
10 år nästan i grannskapet. Till höger om bilden
kan ses timmersläpor som jag gillade att glo på.
drogs av bogserbåtar som hade sin hemvist vid
stadsgårdskajen. LUMA-fabriken får inte glömmas.
En intressant historia om när Sverige var en stark
industrination. Nu lever man tydligen på sådana
där blanketter som nån av er hittade på pappers-
firman. Många E-godsvagnar stod ibland på kajen.
Docks End i London? Kostar multum att bo i
de nya fastigheterna med vatten till groggen som kom
via en hämtare direkt från tomten......
Allt har en ände även dumheten.....
Olds.

Hammarbyhamnen ack ja.
Den såg tydligen lika dan ut i mitten på 70-talet som jag minns den från 50-talet när jag som grabb åkte förbi där.
GM låg där (på höger sida?) med sin kajbit full av bilar och vad jag har förstått, tog även GM dit tågfordon. Detta har jag inte sett utan jag försöker knyta ihop säcken.

GM:s fabriksbyggnad låg alltså på södra sidan, intill dagens spårvägshållplats Mårtensdal på "Tvärbanan". De senaste årtiondena hade byggnaden använts som industrihotell för en mängd mindre firmor, men revs så sent som i våras.

Under andra världskriget med dess drivmedels- och gummibrist försvann marknaden för privatbilar och därmed underlaget för GM:s sammansättningsfabrik. Det verkade ha varit vanligt på den tiden med fabriker i Sverige för sammansättning av utländska bilar. GM-bilar alltså i Hammarby, Philipssons byggde väl Mercedes i Augustendal borta i Nacka, Ford hade fabrik i Stockholms frihamn och ANA satte väl ihop Chrysler-bilar m fl i Nyköping. Visserligen lite "ur spår", men denna biltillverkning gav i sin tur i många fall upphov till järnvägstransport av de färdiga produkterna till återförsäljarna. Någon som vet när de speciella biltransportvgnarna började användas av SJ? Sannolikt privatregistrerade eller möjligen utländska, för SJ hade väl inga egna dylika?

I brist på landsvägsfordon att sätta ihop byggdes av GM istället en del rälsbussfordon (smalspåriga, till vad jag har för mig bl a VGJ, okänt antal) och spårvagnar, 1946 byggdes vad jag vet 70st typ A25 nr 400-469 till Stockholm och 12st liknande, typ G nr 70-81 ("Mustanger" )till Malmö. Några fler? Åtminstone levererans av normalspårsfordon skulle jag kunna tänka mig kan ha skett på deras egna hjul, industrispåret via svängbron till norra Hammarby gick alldeles bakom huset och det var ju inte heller så långt till dåvarande spårvägen över Skansbron till Hammarby backe, men är det någon som VET? Finns det något publicerat om speciellt denna GM-fabrik f ö?
Hur länge man sedan fortsatte med bilsammansättning vid dessa svenska fabriker i allmänhet och i Hammarby i synnerhet vet jag inte heller, men säkert någon i vår initierade läsekrets?
/inleddes som synes CEO att åter fundera

Ville bara klarlägga att du har samma goda smak som undertecknad. :-)
En Cohiba att avnjuta, i tillägg, är inte fel det heller.
-end of offtopic, promise-!!

I brist på landsvägsfordon att sätta ihop byggdes av GM istället en del rälsbussfordon (smalspåriga, till vad jag har för mig bl a VGJ, okänt antal) och spårvagnar, 1946 byggdes vad jag vet 70st typ A25 nr 400-469 till Stockholm och 12st liknande, typ G nr 70-81 ("Mustanger" )till Malmö. Några fler?

[/i]

Nej tyvärr en färre. Ursprungsserien till MSS var 70-80 d.v.s 11 st vagnar medan vagn 81 var den begagnade f.d 416 från Stockholm.

Mr H

Tillverkningen av järnvägsfordon begränsades efter vad jag vet till rälsbussar för VGJ (5 motorbussar och 7 släpvagnar) samt ett mindre antal normalspåriga boggier för SJ. Huvudsaklig sysselsättning under krigsåren var tillverkning av gengasaggregat samt i likhet med flertalet andra verkstäder leveranser till försvaret. Mot 1940-talets slut blev kylskåp av den traditionella GM-modellen en viktig produkt i fabriken.

I brist på landsvägsfordon att sätta ihop byggdes av GM istället en del rälsbussfordon (smalspåriga, till vad jag har för mig bl a VGJ, okänt antal) och spårvagnar, 1946 byggdes vad jag vet 70st typ A25 nr 400-469 till Stockholm och 12st liknande, typ G nr 70-81 ("Mustanger" )till Malmö. Några fler?

[/i]

Nej tyvärr en färre. Ursprungsserien till MSS var 70-80 d.v.s 11 st vagnar medan vagn 81 var den begagnade f.d 416 från Stockholm.

Mr H

Jag får rätta mig själv här! Det är två färre mustanger. MSS originalserie är 10 mustanger nr 70-79, vagn 80 är f.d SS 416 (och det var tänkt att f.d SS 413 skulle få 81 men den kom aldrig i trafik).

Mr H

Timmerramarna som "Olds" snackar om till höger i bilden är ett minne av en ganska omfattande timmertransport från Mälaren till Husum. MoDo hade flottläggning i Köping. Och flottläggning var en stor vetenskap skall ni veta. Men det blir OT här. Hur som helst bogserades timmersläp från Köping till Stockholm.

I Stockholm delade man släpen och tog dem genom Hammarbyslussen. Om jag inte minns alldeles fel så kunde man slussa fyra ramar åt gången. Efter Hammarby byggde man ihop lite större släp som drogs ut till Nyckelviken där de förtöjdes. Därför att där byggde man ihop ännu lite större släp som man drog upp till Ålandet norr om Furusund. Här fanns ett par stora bojar som man förtöjde de släpen i.

Vid Ålandet mötte man nämligen den stora timmertrafiken söderifrån som baserades på släp där ramarna härstammade från Bergkvara, Gamleby och Oskarshamn. Båtarna som drog från Oskarshamn och norröver kopplade ytterligare ramar vid Ålandet om de inte redan hade fullt släp.

De största båtarna hade kapacitet om 75 ramar vilket man normalt sett hade på nordgående från Ålandet. Men själva kopplingen gick oftast till så att båten söderifrån gick upp till Tjockö och förtöjde släpet vid klipporna på norra delen av den ön. Så gick man ned till Kohlsvik på Yxlan och bunkrade. Varefter man gick upp till Ålandet och hämtade det som behövdes till "fullt lass", drog detta upp till Tjockö och så rangerade man ihop ett fullt släp. Men härifrån och norröver var det inte ovanligt att ett par båtar slog ihop sina släp och drog i tvåspann.

När släpet var färdigt och förtöjt vid Tjockö gick man till Gräddö eller Östernäs och väntade på "flottväder". Därför att drog man ut släpet på Ålands hav måste vädret vara tjänligt ända tills man kunde gå in i skärgården igen vid Svartklubben. Det vill säga ett dygns resa.

Därefter gick det hur bra som helst till Öregrund där nästa problempunkt låg. Det måste vara tjänligt väder hela vägen från Öregrund till Hälsingekusten vilket innebar ett och ett halvt dygns bogsering. I väntan på väder förtöjde man släpet vid Gräsö och bogseraren vid Öregrund. Och väntade på väder.

Och så vidare .......