Ungefär 800 meter från Hällstorp ligger denna plankorsning.

Bilderna togs i november 1957. På 1930-talet installerades en ljus- och ljudsignalanläggning levererad av Sandersons industrier i Linköping. 1942 konstaterade SJ:s tredje distrikt att "vägtrafiken torde vara obetydlig att döma av vägbanans utseende", och tyckte man borde undersöka om vägen kunde anses allmänt befaren. Om så inte var fallet ville man antagligen stänga övergången, alternativt ta bort vägskyddsanläggningen, men detta framgår inte av dokumentet [3 signalsektionen dnr 48/42]

När bilderna togs hade Sandersons signaler bytts ut. Fortfarande kunde man dock av vägbanans utseende förledas tro att det var en väg av endast lokal betydelse, men tydligen blev plankorsningen kvar, medan den vid Hällstorp stängdes.

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum

Vägen leder från Värmövägen uppe i Värmö håla ner till järnvägen (Syns på den övre bilden. Den undre bilden visar spåret mot Teckomatorp.), med en uppfart mot järnvägen. Väl över järnvägen, går vägen brant nerför mot Värmö skola (ingen aning vad den används för numera) och sedan vidare till en lantgård och en liten bro över Braån för att sluta uppe vid Tostarpsvägen. Trafiken här är definitivt mycket lokal, men övergången är i princip enda möjligheten att komma till delen av Värmö mellan järnvägen och ån, vilket väl gjorde att man valde att låta denna övergången förbli öppen när alla de andra mellan Billeberga och Teckomartorp stängdes.

Jag åkte under något år på sent 60-tal med skolbuss (typ stor SJ-buss) som gjorde en sväng ner till Värmö skola varje dag. Det var alltid ett äventyr på vintern (eller i blött väglag höst eller vår). Om signalerna gick igång, fick bussen då vänta nere mot skolan, för på backen upp till järnvägen hade han aldrig kommit igång igen.

Än en gång stort tack till dig, Gunnar, för att du samlat alla vägskyddsbilderna och tagit fram mer information om dem och lägger ut dem.