På landsvägen var Dobles vagnar alltför klumpiga och dyra - de kunde aldrig konkurrera med ex.vis Stanley Steamer, som dessutom hade kortare klargöringstid.

Alla dessa udda fordon hade ganska höga panntryck, vilket gjorde att de hade god verkningsgrad. De stora biltillverkarnas ständigt sjunkande priser gjorde dock att ångbilarna inte kunde hävda sej i längden - bensinen var fortfarande obetydligt dyrare än dricksvatten, åtminstone i USA... Ångbilarna var i praktiken uträknade redan ca 1930 i USA, men klarade sej bättre i bl a GB, åtminstone som lastbilar.

De få ångvagnarna på amerikansk järnväg kan däremot räknas som rena kuriositeter, ingenting annat. Att t o m New Haven hade en på försök var en nyhet för mej - kanske hade man nån liten bibana nånstans där denna ändå kunde göra god tjänst... (Och dennas likhet med tyska 30-talsmotortåg är påfallande, ja!)