Roslagsbanan kunde blivit först i Sverige med enfas 50 Hz

På Roslagsbanan kör man sedan 1895 med likström. På 1950- och 1960-talen blev det problem med läckströmmar. Korrosionsskador uppstod på telekablar, liksom diverse störningar på telekommunikationer och annat. En av orsakerna var väl att skarvförbindningar saknades eller var dåliga. På Eddavägslinjen löstes det hela genom dieseldrift och sedan nedläggning.

En alternativ lösning kunde vara att övergå till växelströmsdrift. Jag råkade hitta en summarisk utredning från SJ elektrotekniska byrå (Ebr 17779) som tar upp detta. Med 50 Hz i kontaktledningen och likriktare på dragfordonen skulle skadorna på telekablar mm upphöra. En bieffekt var förstås att likriktarstationerna kunde slopas, men det nämns inte. Telestörningar genom induktion skulle dock kunna uppstå, trefasnätet snedbelastas och motorvagnarna kanske skulle bli lite slöare. En annan möjlighet var 16 2/3 Hz och en ny omformarstation + reservmatning från normalspåret vid t ex Stockholm Ö

Med 16 eller 25 kV i kontaktledningen skulle en inmatningspunkt räcka, men för att slippa bygga om kontaktledningsanläggningarna så mycket kunde man tänka sig lägre spänning (i Storbritannien användes ju 6.25 kV i bl a detta syfte på vissa sträckor). Om spänningen var lägre än 16 kV skulle det krävas flera inmatningspunkter.

Att det inte blev någon omläggning till växelströmsdrift berodde säkert på att det gick att lösa problemen med enklare och billigare åtgärder. RB:s framtid var ju också länge osäker. Inte desto mindre var SJ 1962 inne på att mata Roslagsbanan från sin egen anläggning i Häggvik, men då i form av 20 kv trefas som dels skulle ge ström till likriktarstationerna, dels till växelvärme. Syftet var att kunna utnyttja förmånligare strömpriser; vattenfall ville höja priset till RB kraftigt i samband med att SRJ gamla avtal löpte ut [Ebr 90751]

... RB:s framtid var ju också länge osäker. Inte desto mindre var SJ 1962 inne på att mata Roslagsbanan från sin egen anläggning i Häggvik, men då i form av 20 kv trefas som dels skulle ge ström till likriktarstationerna, dels till växelvärme. Syftet var att kunna utnyttja förmånligare strömpriser; vattenfall ville höja priset till RB kraftigt i samband med att SRJ gamla avtal löpte ut [Ebr 90751]

Precis. Men på min tid (1976-91) pratade Ela-gubbarna om just "20-kilovolten" som matade, jag tror dom sa, Exp-fältets likriktare. Var detta i a f nånting annat, med andra ord??

Gamla SRJ hade börjat köpa "prima kraft", alltså avbrottsfri, cirka 1923 fr Vattenfall (och ångkraftverket i Stocksund avvecklades definitivt -27; man hade på senare år även försett kommunerna runt omkring m viss kraft). /RB 100 År sid 71-72; jag fick ihop lite grann där om "ny bättre matning", fast mycket mer finns säkert att berätta./

Kan ngn vårdslös Vattenfallsgubbe ha råkat ge dom ett superkontrakt då, så att kWh-priset sen inte fick höjas...?

Kan ngn vårdslös Vattenfallsgubbe ha råkat ge dom ett superkontrakt då, så att kWh-priset sen inte fick höjas...?

kanske det, dessutom skall SRJ enligt en uppgift ha varit Älvkarleby kraftverks första kund, så man kanske hade ett bra kontrakt redan från början, när kraftverket troligen var angeläget om att hitta kunder.

Detta med "avbrottsfri kraft", som Kurt nämner, var på 1910- och 1920-talen en större sak än idag. Varje söndag kl 8 - 17 var det avbrott i leveranserna från Älvkarleby, så då fick SRJ ångkraftverk ta över. Sydkraft hade liknande rutiner; leveranserna bröts ett antal timmar varje söndag för att man skulle underhålla ledningsnät och andra anläggningar. Troligen gjorde de andra kraftbolagen på liknande sätt, och man kan förstå att det för SRJ och många andra storkunder var en fördel att få avbrottsfri kraft, d v s utan planerade söndagsavbrott. Kommunala elverk var väl inte lika störda av söndagsstoppen, eftersom de ofta hade likströmsnät med ackumulatorer för att jämna ut belastningen och överbrygga avbrott

Precis. Men på min tid (1976-91) pratade Ela-gubbarna om just "20-kilovolten" som matade, jag tror dom sa, Exp-fältets likriktare. Var detta i a f nånting annat, med andra ord??

Det blev aldrig något av med matning från SJ omformarstation i Häggvik, detta var väl mest ett skrämskott för att få Vattenfall att inse att SJ hade ett alternativ. Istället fortsatte man att mata Roslagsbanans likriktarstationer direkt från vattenfalls 20 kV-nät, dock med undantag från Experimentalfältet, som matades från Mörby på en SJ/RB-ägd 20 kV trefaslinje upphängd på extrahöga kontaktledningsstolpar. På bilden nedan (Ålkistan 1983) skymtar trefaslinjen högst upp på stolpen i mitten t v om tåget, och sedan är den upphängd på den separata stolpen på bergknallen t v

[image]

Det blev aldrig något av med matning från SJ omformarstation i Häggvik, detta var väl mest ett skrämskott för att få Vattenfall att inse att SJ hade ett alternativ. Istället fortsatte man att mata Roslagsbanans likriktarstationer direkt från vattenfalls 20 kV-nät, dock med undantag från Experimentalfältet, som matades från Mörby på en SJ/RB-ägd 20 kV trefaslinje upphängd på extrahöga kontaktledningsstolpar.

Japp, och denna var i drift tills likriktaren i experimentalfältet lades ned, kan det ha varit 1996 eller så? Dvs då likriktaren på Östra Station byggdes.
Likriktaren i mörby var ju tidigare bemannad då fjärrstyrningen för samtliga likriktare och fjärrmanövrerade frånskiljarna fanns där. Lustigt nog ersattes de fjärrmanövrerade frånskiljarna (de som sektionerar kontaktledningsavsnitt mm) med manuella vid upprustningarna på 1990-talet för att det var/är billigare (I inköp & underhåll ja, men händer nåt måste en gubbe åka ut). Vet dock inte hur tänket är idag.
Fjärrstyrningen överfördes senare till en gemensam central för hela SL, antar att det fortfarande är DLC (motsvarande) som övervakar matningen?

Likriktaren i mörby var ju tidigare bemannad då fjärrstyrningen för samtliga likriktare och fjärrmanövrerade frånskiljarna fanns där. ......
Fjärrstyrningen överfördes senare till en gemensam central för hela SL, antar att det fortfarande är DLC (motsvarande) som övervakar matningen?

Tog Mörby tillbaka fjärrstyrningen efter att SL tagit över banan?

Fram till 1968 hade likriktarstationerna fjärrstyrts från Mörby, men sedan flyttades fjärrstyrningen till SJ:s driftcentral i Häggvik. Efter att SL tagit över banan var tanken att bryta ut Roslagsbanedelen från Häggvik, och flytta den till någon av de fåtal punkter till vilka SL höll på att centralisera övervakning och styrning av sin eldrift. På sikt var tanken att sköta allt från en enda central [källa: SJ banavdelning, Bak 72/12]

Niklas, vet du om fjärrstyrningen direkt flyttades från Häggvik till SL:s gemensamma central, eller om man för en tid återgick till att bemanna Mörby för att fjärrstyra RB:s likriktare och frånskiljare? Av det ovan nämnda banavdelningsärendet tycks som att fjärrstyrningen från Häggvik realiserats i två steg, genom att centralen i Mörby förbands med ett väljarskåp och tre pulpeter i Häggvik. Den gamla fjärrstyrningen från Mörby till likriktarstationerna fanns kvar, men var gammal och sliten, vilket gjorde den underhållskrävande. Funktionen var dock god, sägs det. Att fjärrstyra likriktarstationer mm indirekt, via befintlig centralutrustning i Mörby, var förstås billigare än att byta ut fjärrstyrningsutrustningen vid alla likriktarstationerna.

Det far i min skalle, i dag inte tom utan fylld pga förkylning, att under en övergångsperiod så styrdes RB:s el från Värtan? Någon som vet?
rnd

Det far i min skalle, i dag inte tom utan fylld pga förkylning, att under en övergångsperiod så styrdes RB:s el från Värtan? Någon som vet?
rnd

Stämmer! Från mitten av 1980-talet, men hur länge vet jag inte.
/Bobo L

Det far i min skalle, i dag inte tom utan fylld pga förkylning, att under en övergångsperiod så styrdes RB:s el från Värtan? Någon som vet?
rnd

Stämmer! Från mitten av 1980-talet, men hur länge vet jag inte.
/Bobo L

Tidigare än så tror jag.

Det var länge sedan jag fick det berättat för mig, men jag tror att driften sköttes från Mörby de första åren sedan SL tagit över.
Någon gång, innan jag börjat på järnväge (1977) tror jag, så överfördes driftsvakten till Värtan (vilket väl var Vattenfalls driftcentral, inte SL:s).

I på 80-talet byggdes en anlägning så att driften skulle kunna skötas av fjärrtågklareraren på Stockhom Ö, men den fungerade aldrig. Jag tror att driften låg kvar på Vätan under den tiden.

Vad som hände sedan vet jag inte riktigt, men jag skulle kunna tänka mig att när RB upphörde att vara dotterbolag och istället blev en division inom SL, så kan driften flyttats över till någon driftcentral på SL.

Någon gång, innan jag börjat på järnväge (1977) tror jag, så överfördes driftsvakten till Värtan (vilket väl var Vattenfalls driftcentral, inte SL:s).

Driftcentralen vid Värtan lär väl ha tillhört Stockholms stads Energiverk, sedermera Stockholm Energi, det som därefter krängdes iväg till ett litet finländskt energiföretag som heter Snabbum eller något liknande...
/Bobo L

Niklas, vet du om fjärrstyrningen direkt flyttades från Häggvik till SL:s gemensamma central, eller om man för en tid återgick till att bemanna Mörby för att fjärrstyra RB:s likriktare och frånskiljare?

Nej, tyvärr inte, jag visste inte ens att det fjärrstyrts från häggvik. Det jag vet är bara det som ela-gubbar berättat när jag varit och kikat på likriktaren vid några tillfällen. Undrar om man ser nåt i manöverrrummet i häggvik? Jag har varit där men som sagt inte vetat om samröret med RB.
Tavlan för fjärrstyrningen finns bevarad på spårvägsmuseet.

Undrar om man ser nåt i manöverrrummet i häggvik? Jag har varit där men som sagt inte vetat om samröret med RB.

i de SJ-papper jag läste nämns att det var tre pulpeter i Häggvik som användes för Roslagsbanan, en av dessa pulpeter hade dessutom någon annan funktion, som måste brytas ut innan den kunde tas över av SL. Därtill fanns ett särskilt väljarskåp för Roslagsbanans fjärrstyrning.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Roslagsbanan kunde blivit först i Sverige med enfas 50 Hz (Elektrifiering/elektrisk drift)

Älvkarleby kraftverk: Avbrott varje söndag 8 - 17

20 kV-matning av Experimentalfältets likriktarstation

20 kV-matning av Experimentalfältets likriktarstation

Fjärrstyrning av RB:s eldriftanläggningar

Fjärrstyrning av RB:s eldriftanläggningar

Fjärrstyrning av RB:s eldriftanläggningar

Fjärrstyrning av RB:s eldriftanläggningar

Fjärrstyrning av RB:s eldriftanläggningar

Fjärrstyrning av RB:s eldriftanläggningar

Utrustning i Häggvik