Som nämnts en låg siffra redan på den tiden. Men veterligen hade ingen vägvaktslönen som huvudförsörjning. Man behövde ju normalt "bara" möta upp vid tågen. Under övrig passningstid vara anträffbar på telefon, för ev. hastigt anordnade extratåg. Resterande tid användas fritt. Det var då lämpligt att bo
relativt nära korsningen.

Exempel på utövare:
a) Hemarbetande banvaktsfruar
b) Pigga pensionärer (Så länge hälsokontrollerna höll)
c) Rena uddafall, t ex i Glottra på f d NÖJ: Lanthandlare Norrmén hade sin butik tvärsöver den lilla bangården. Han bodde traditionellt i husets övervåning och var dessutom både väg- och platsvakt i G. Vid tågdags fick frun ensam stå vid butiksdisken.