Vid Degeberga på sträckan Kristianstad - Gärsnäs fanns två fällbomsförsedda plankorsningar, Degeberga norr ungefär trehundra meter norr om stationshuset och Degeberga Söder 200 meter söder om stationshuset. Den sistnämnda övergången fotograferades i november 1957:

Båda fällbomsanläggningarna sköttes av stationspersonal (när stationen var obevakad tjänstgjorde vägvakt)

Några år tidigare, kanske omkring 1953, togs bilderna nedan.

Degeberga hade en T-semafor som tillsynes var i gott skick. Till skillnad från flaggstången till vänster lutade semaforen inte. Troligen var signalen av greve Posses konstruktion, men försedd med moderna vingar.

När signalteknikerna hade kört fram sin skåpbil var semaforen i farozonen. Det ansågs inte riktigt säkert att ha infartssignalerna placerade flera hundra meter innanför yttersta växeln.

Det ansågs antagligen acceptabelt att semaforfoten och nedre delen av masten kunde skadas vid rivningen - signalen skulle ju ändå inte återanvändas. Ca 35 år tidigare blev det däremot stort rabalder när en banmästare i mellansverige beordrat semaforrivning med liknande brutala metoder. Då tillvaratogs annars järnsemaforer som rivits vid t ex dubbelspårsbyggen, och återanvändes på sekundärbanor som ersättning för skivsignaler eller träsemaforer.

För att återgå till Degeberga tog man antagligen samtidigt i bruk ett centrallås med ljussignaler. Det är troligen skåpet för den anläggningen som syns nedan.

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum

Ca 1953 för signalutbytet kan stämma bra. T-semaforen fanns kvar 1947/48 i
stationsfotot på D. i Skånedelen av "Sveriges Järnvägsstationer". Den är sedan borta i 1956 års linjebok.

D. hade 1947/48 hela fem anställda: Stationsmästare, trafikbiträde, två stationskarlar och ett postbiträde. Även postbiträdet var anställd vid SJ,
som ju skötte poststationen på entreprenad.

Sista tidtabellen med persontrafik (1971) var D. troligen enbemannad med bevakning M-F ca kl 8.30-17. Morgon. kväll och veckoslut var stationen obevakad.
Obevakad körning lördagar hade så smått börjat komma och blev vanlig vid
40-timmarsveckans införande vid SJ 1972.

Ljunghusen hade kvar sin T-semafor to.m 1965, den revs året därpå och förflyttades till järnvägsmuséet i Trelleborg, vart finns semaforen idag må tro???:-( :-(
kan den fallit offer för någon AGA-brännare. Nicke nyfiken minns semaforen på plats i Ljunghusen sommaren 1965. Finns semaforen kvar i behåll och saknar användning, kontakta då Vellingebostäder(Vellinge kommun) som äger stationshuset i Ljunghusen så kanske semaforen kan återbördas till sin forna plats.

Mvh Nicke nyfiken.

Trelleborg har ju inte visat någon större ansvarskänsla för vårdandet av sin järnvägshistoria. Jag gissar att den moderna museiledningen antingen låtti semaforen gå i skroten eller gömt den i något magasin. Den följde ju inte med lok och vagnar till banhallen. Jag vet att den fanns på museet 1980 då fordonen stod och rostade på museets gård.
Kjunghusens semafor figurerar f ö i Ingmar Bergmanfilmen "Till glädje". Filmen utspelas mest i Helsingborg men innehåller ett tågavsnitt med gammalt Kristianstadsånglok (CHJ eller ÖSJ) som ankommer Ljunghusen. Stationshuset dock ej i bild.

Ljunghusen hade kvar sin T-semafor to.m 1965, den revs året därpå och förflyttades till järnvägsmuséet i Trelleborg, vart finns semaforen idag må tro???:-( :-(
kan den fallit offer för någon AGA-brännare. Nicke nyfiken minns semaforen på plats i Ljunghusen sommaren 1965. Finns semaforen kvar i behåll och saknar användning, kontakta då Vellingebostäder(Vellinge kommun) som äger stationshuset i Ljunghusen så kanske semaforen kan återbördas till sin forna plats.

Mvh Nicke nyfiken.

Semaforen togs ner i samband med att lok och vagnar flyttades till banhallen från museets gård. Den lagrades då i ett av hamnens förråd och har sedan tyvärr blivit skrotad.

D. hade 1971 sista ordinarie tågmötet på sträckan Kristianstad-Gärsnäs. Det
var ca kl 11.00, mellan lokalgodståget 8251 och Y6-tåget 1424. Det fick skötas
"för hand", då D. hade enbart klotväxlar. Märkligt nog gick 8251 ännu M-F. Trots att småplatsernas styckegodstrafik sedan sju år var överflyttad till Svelast (Kristianstads knutpunktsregion).

Dragkraft i godståget var troligen Z65 - vid utbytet av ångloken (litt. E)
1960 hade det varit Z43-multipel.

Kristianstad C-Brösarp nedrustades 1972-01-01 till s k vagnuttagningsbana under tkl Kristianstad C (Dagens system S). Så småningom övergick man till behovskörning - bandelen omsatte 1974 i snitt endast två à tre vagnslaster/dag.
Så småningom ännu mindre: I Brösarp gällde frakterna främst armén, t/fr Ravlunda skjutfält. De nedgick starkt från omkring 1975: Övande förband var
främst P 2 i Hässleholm. De sades då ha flyttat vissa övningar till Rinkabyfältet, just för att spara transporter.

Efter det att loken och vagnarna hade flyttat från museets gård i Trelleborg, märkte jag att semaforen blev lämnad kvar. Jag försökte köpa den för att montera upp den i Ravlundabro. Jag fick beskedet att den skulle monteras upp utanför banhallen dit tågen hade flyttats. Senare upptäckte jag en man med kärbrännare intill semaforen. Han hade fått i uppdrag att bränna av masten med skärbrännare strax över markytan. Det lyckades jag förhindra, men semaforen kom inte till området framför banhallen. När jag senare upptäckte att semaforen låg i förrådet på hamnområdet, försökte jag återigen inköpa den. Det lyckades inte. En historisk utvinkling är att jag upptäckte en traktor med lastskopa som hade stått oanvänd en tid på samma förrådstomt. Jag fick köpa traktorn i mitten av 1970-talet och den använder vi alltsedan dess i Brösarp bl.a. till att kola loken med. Traktorn är en BM350 årsmodell 1962 med Tranås-lastare.