Vid infarten till Landskrona i riktning från Billeberga fanns fem plankorsningar med fällbommar. Bilderna nedan hittade jag hos Sveriges Järnvägsmuseum, och de skall samtliga vara tagna i april 1958.

På bilden ovan syns inga fällbommar, däremot enkla grindar (svängbommar). Fällbommar finns för en övergång i bakgrunden, och den borde ligga på linjen Landskrona - Kävlinge. Landskrona station är då belägen till höger.

Tidtabellsboken del A från1955 nämner fällbommar för Tegelbruksgatan även vid sträckan Landskrona - Billeberga, liksom att utfartssignalen från Landskrona respektive huvudsignalen vid signalplatsen Östra Infartsgatan kunde visa "kör" endast när bommarna vid bland annat Tegelbruksgatan var fällda.

I 1957 års tidtabellsbok har signalplatsen Östra Infartsgatan försvunnit. Istället kan Landskronas infartsförsignal visa rött sken om bommarna inte är fällda. 1959 skriver man bara att infartsförsignalen är beroende av bommarna, detta förstås eftersom det samma år kom en ny säkerhetsordning utan röda försignaler.

Varför saknas då fällbommar på bilden ovan? Troligen har de ansetts vara i behov av utbyte och tagits ned.

På bilden ovan har nya bommar med enhetsdriv kommit upp. De ser dock ut att vara invirade i papper eller tyg, och har alltså ännu inte tagits i bruk. Grindarna finns kvar och är antagligen bevakade. Annars hade man nog vridit undan grindmärket som syns i förgrunden.

Nedan ytterligare en bild på de nya bommarna. Det är antagligen baksidan av grindmärket för korsningen med Kävlinge - Landskrona som syns till höger i förgrunden:

Bilden ovan är tagen innan de nya bommarna monterats. Den lilla kuren med kaminröret kan nog ha varit avsedd för vägvakten. Troligen sköttes både de gamla och nya bommarna normalt från ställverket i Landskrona (man bytte på 1950-talet från elmek- till elel-ställverk, kanske skedde detta samtidigt med utbytet av vägskyddet vid Tegelbruksgatan???). Att man ställde upp en vägvaktskur och monterade svängbommar indikerar att bytet till nya bommar inte klarades av på några få dagar.

Ovan ser vi att försignalen redan 1958 bytts från sådan som kunde visa rött sken (bakgrundsskärmen var då helsvart) till en signal som visade blinkande grönt eller blinkande grönt + fast gult sken (det sistnämnda från sidotågvägslyktan under den svartvita försignalskärmen). Längst ner sitter en vägkorsningsförsignal, ännu så länge försedd med ett svart-vitt kryss för att markera att signalen inte tagits i bruk. V-försignalen ansågs väl nödvändig som ersättare för försignalens röda sken.

sista bilden är tagen i andra riktningen och visar de nya bommarna och en V-signal