Tja iof kan ju hallen vara praktisk även om det finns en uppenbar risk att ha alla ägg i samma korg, som nämnts nedan, se erfarenheterna från das Land.

Hur är hyreskostnaden för M kontra alla lokaler i Gä?
Hur många år skulle det ta att tjäna in ometableringskostnaderna? (hypotetisk fråga utan riktigt svar).

Vill poängtera att det främst är ett radikalt förslag som exempel på något som kan vara ett sätt att häva spinnet innan det går längre. Jag har inte gjort en fullständig faktakoll, och det kan ju visa sig att idén som den framlagts inte är genomförbar. Syftet var att visa på att det kan finnas lönsamhet i ganska radikala omtag, om man kan se med nya ögon. Att backa sig ur kriser har ingen lyckats med hittills och nedskärningar som nu pågår är bara ett steg före nästa nedskärning.

OK: Jag vet alltså inte vad hyran är för alla lokaler i Gävle och Ängelholm, eller vad hyran är för Hvst M. En gissning är att det rör sig om runt 5-6 MSEK/år i båda fallen men det kan variera med flera MSEK. Intressant är vad lokalernas drift smäller iväg på och där tror jag M har påtaglig fördel av den sammanhållna lokalen. Den lokalen kan samtidigt inhysa även annan verksamhet typ vägverksmuseum, vilket ger delad kostnad för lokal, och en omlokalisering med vad det kostar kan mjölkas ur kommun och kanske näringsliv till viss del eftersom man får något nytt till stan. Sedan ska man skilja på drift- och investeringsmedel. Om en omlokalisering leder till helhetslösning för flera museum, lägre driftkostnad, genomförandebidrag och på en plats där man kan påräkna ett bättre publikunderlag som stödjer upp driftkostnaden, då kanske det är både ett radikalt förslag som tilltalar ledningen och dessutom är värt en investering för att "bli av med problemet". Jag tror ju att det är betalningsviljan som styr, inte intresset för verksamheten. Alltså krävs goda ekonomiska argument. Man kan rädda säg 75% av något genom att komma med ett radikalt grepp, men vad som är 100% är ett ständigt krympande mått så länge rationaliseringskravet pågår. Ju tidigare man har en radikal och genomförbar lösning som innebär bättre ekonomi på längre sikt desto mer kan behållas. Om man väntar för länge så kommer man att få stänga Nynäs, och sedan slåss för UGJ-stallet, och kanske landa med att man har plats för de fordon som ryms i OKB och vid Hennan. Om jag var boss för SJVM skulle jag ju oroa mig för det kravet inom säg 2-3 år. Rationalisering upphör inte när den väl börjat, den pågår tills någon som är intresserad nog hittar en utväg. Det kanske redan är försent för Malmöidén, det beror på hur stor kostnads/intäktsdifferans man kan visa upp gentemot det läget man har i nuvarande rationaliseringssteg.

Sen tycker jag fortfarande att dte är skit å inte ha kvar en sådann anläggning som Gävle är...om man inte skulle behålla den (hypotetiskt) å visa konceptet tåg, varför då visa fordonen som enbart objekt? Nje.. inte nöjd men om Gä av nån anledning skulle ryka så är ju M ett alternativ.

Det är väl ganka tydligt att uppdragsgivaren inte ser något värde i den nuvarande verksamhetens omfattning. Det betyder att vår efterfrågan på ett SJVM som ett center för järnvägshistoria och historiska tåg i drift inte är tillräcklig som motiv. Alltså är det bara att släppa det emotionella och fundera ut hur man ska rädda det mesta av et sådant center i Sverige. Lyxfrågor som var och hur vet jag inte om det fortfarande går att unna sig, om det inte finns någon som vill ge anslag för att verksamheten ska uppnå vissa utpekade mål med viss (hög) kvalitet. Var ska muséet helt förutsättningslöst ligga för att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt, där det inte kostar apa att etablera sig, där det kan finnas ett intresse av att ta emot med en säck pengar i famnen? Där finns den bästa förutsättningen att ta tillvara mesta möjliga från de åren då det regnade manna från himmelen.

Om man inte tänker som sin styr/ledningsgrupp så gör den inte som man vill i de riktigt väsentliga frågorna ;-) Vill man bli nedlagd ska man kämpa emot och försöka bromsa sin rationaliseringsprocess.