När jag läser alla inlägg i denna tråden och tänker på de andra trådarna jag läst här på forumet om olyckor med liknande orsaker så undrar jag varför man aldrig införde ett tågstav system på enkelspåriga banor liknande det man hade i Storbritannien? Med ett tågstav system så kan inte sådana olyckor inträffa. Fanns det någon anledning till att man inte införde ett sådant system generellt i Sverige?

Troligen är den grundläggande orsaken den att man inte gjorde det från början. Den som skrev den första säkerhetsordningen gjorde valet att använda systemet med tåganmälan via telegraf. Därmed blev alla vana vid att det var så det skulle gå till. Och att ändra i säkerhetsrutiner medför osäkerhet under en övergångsperiod.

Dessutom har tågstavssystemet en del nackdelar. Om man inte krånglar till det (så att det blir osäkrare) går det inte att köra två tåg i samma riktning utan att det går ett tåg i motsatt riktning mellan dem i tiden. Det som ibland kallas kolonnkörning och som kan förbättra kapaciteten för en enkelspårig linje en hel del.

Men just det här löste man genom att ha särskilda ställ för signalstavar i bägge ändar av spårsträckan. Ställen var elektrisk förbundna och det fanns många stavar men bara en kunde plockas ut i taget.

Sk "electric token" (se ett av mina inlägg ovan). Men det går också att lösa problemet delvis med sk "staff and ticket working" där de tåg som går i kolonnen i en riktning får en pappersbiljett där föraren kvitterar att han har sett tågstaven för sträckan i fråga. Det sista tåget i kolonnen medför staven.