Tågentusiast med passion för gammeldags trycking a la Gutenberg sökes.

[Johan Vinberg]

Föreståndaren för Edmonsonska biljetttrykeriet, Kent Johansson, vill gärna bli avlöst.
Som han själv säger är det inte bara att trycka på en knapp och sedan bunta ihop biljetterna i 100-tals högar. Det krävs mycket mer.

Kents passion för klicheer, monteringsramar, "Heidelbergare", mm är lika brinannde som hans tågintresse. Och vad jag förstår är det en person med samma passion som han vill se tar hand om biljetttryckeriet.

Finns någon där ute som känner sig inspirerad? Svara i så fall på detta forum. Kent själv kommunicerar nu endats via snigelpost och Postnord så jag ska se till att han får ta del av eventuella intresseanmälningar.

[Johan Vinberg]

Förtydliagnde
- Ta över Kents tryckeriutrustning däribland MROs två biljetttryckmaskiner för edmonsonska biljetter (Som en gång stod i Nässjö och ägdes av SJ).
- Kontinuerligt från mars till oktober trycka edmonsonska biljetter och ansvara för distribution av dessa till 15-20 föreningar runt om i Sverige.
- Svara för inköp av kartong (från Schweiz),
- Svara för fakturering
- När nya kunder anmäler sig - för dessa då ta fram klicheer, pussla samman "typer", trycka löpnummer på biljetterna, mm.

Idagsläget finns tryckerikomponentena (bl.a beskärningsmaskin) på Tulegatan i Stockholm förutom en av de två edmonsonska maskinerna som finns i Kvarnbo-hallen (där Kent varit delägare) utmed AGJ. Reparerad och klar för att kunna användas.

TRyckeriutrustningen består av (förutom SJs biljetttryckmaskiner) också av utrustning från Kents tidigare tryckeri "NP tryck " på Luntmakargatan samt en del från ÖSlJ-aktive medlemen Torbjörn Pettersson (vasr pappa hade tryckeri i en kälalrvilla en gång i tiden).

En option kan också vara att trcka MRO-banornas S-blanketter i A5-format. Det har Kent också gjort men dessa kan man ju ta fram hoss ett offsettryckeri. Kent har till dessa blanketter i snart 35 års tid skurit upp karbonpapper i beskärningsmaskin till dessa orderblock.

[Johan Vinberg]

En viktig synpunkt är också att Kent verkligen vill lära ut detta hantverk. Men inte på "två veckor" utan snarare två eller fle månder. Jag gissar att han skulle kunna åka till en plats i Sverige kontinuerligt för att under en ävergångsperiod dela med sig av sina kunskaper. Resekostanderna får i så fall förslagsvis täckas av tryckeriets nuvarande kontinuerliga kunder.