Vad väntar man på?
Re: Vad väntar man på?
Jag förstår inte den här tråden: ska vi som inte är aktiva i FVJ "uppfostra" deras medlemmar till hur de ska driva sin förening? Ska vi t o m kräva dem på besked om vad de har för framtidsplaner för sin förening?
Mycket märkligt.
Mycket märkligt.
-
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 05 jan 2024, 11:09
Re: Vad väntar man på?
Nej inte alls. Vi lever i ett fritt land så varje föreningen gör som de vill. Efter 51 år som aktiv museijärnvägare intresserar mig allt mer psykologin bakom både enskilda aktiva medlemmars och föreningars sätt att resonera och motivera sitt engagemang. I de verksamheter som rullar på med trafik och annan verksamhet har jag sett ett antal gemensamma drivkrafter för hela branschen. Nu är jag nyfiken på de som av olika skäl måste gånpå sparlåga. Exempelvis vad för motivering/visioner som håller entusiaterna i Åmål och Klippan att kämpa vidare. Jag är definitivt inte ute för att döma någon eller några. Bara nyfiken.
Re: Vad väntar man på?
”Gammeltågsbranschen” (salig Kurt Möllers träffande övergripande benämning för museiföreningar och d:o banor) hålls ofta mer i gång med hjärta än hjärna. Vilket är bra. Då blir det omöjliga möjligt. Om ingen talar om för humlan att den inte borde kunna flyga så…
Det gör att ”grus i maskineriet” inte får samma omedelbara (typ) som logiska konsekvenser som när verksamhet bedrivs i annan form. Som kommersiella eller offentligt finansierade verksamheter. Därmed blir det svårt att förutse och bedöma vad som blir möjligt och omöjligt. Att starta eller framförallt fortsätta när man stött på gruset s a s.
Eftersom vi ändå nämnt konkreta exempel (och inte bara ”XYJmf”) kanske det vore intressant att få höra Insatta berätta om hur FVJ tänkt sig sin framtid. Helst med realism, hjärna då, även om sånt kan vara underordnat vad gäller den till synes realistiska framtiden då. Man har jobbat med ny ändstation i Ljungbyhed; från gamla -men alltid under museitiden ”avkortade”- stationen i ortens centrum till fd flottiljområdet; ”Husarlägret”, och bra redovisat det på div sociala forum.
Men hur har man tänkt sig framtiden? Enbart dressiner? Eller tågtrafik också, med (ång)lokstrafik t o m (rundgångsspår har ju byggts)? Eller enbart rälsbussar i så fall? Men som Micke påpekat är det inte bara ”den byråkratiska biten” med tillstånd o dyl som måste ordnas, utan även infrastrukturen. Och kanske fordon som stått still eller rullat minimalt de senaste åren. Eller decennierna rentav.
JÅÅJ i Åmål har väl under de senaste åren (typ) även de på olika forum berättat att de jobbar med nya tillstånd och banröjning. Men hur ligger det till där nu? Och hur länge orkar man hålla på? Erfarenheterna säger väl då ”länge” med tanke på hjärtat
/ L G
Det gör att ”grus i maskineriet” inte får samma omedelbara (typ) som logiska konsekvenser som när verksamhet bedrivs i annan form. Som kommersiella eller offentligt finansierade verksamheter. Därmed blir det svårt att förutse och bedöma vad som blir möjligt och omöjligt. Att starta eller framförallt fortsätta när man stött på gruset s a s.
Eftersom vi ändå nämnt konkreta exempel (och inte bara ”XYJmf”) kanske det vore intressant att få höra Insatta berätta om hur FVJ tänkt sig sin framtid. Helst med realism, hjärna då, även om sånt kan vara underordnat vad gäller den till synes realistiska framtiden då. Man har jobbat med ny ändstation i Ljungbyhed; från gamla -men alltid under museitiden ”avkortade”- stationen i ortens centrum till fd flottiljområdet; ”Husarlägret”, och bra redovisat det på div sociala forum.
Men hur har man tänkt sig framtiden? Enbart dressiner? Eller tågtrafik också, med (ång)lokstrafik t o m (rundgångsspår har ju byggts)? Eller enbart rälsbussar i så fall? Men som Micke påpekat är det inte bara ”den byråkratiska biten” med tillstånd o dyl som måste ordnas, utan även infrastrukturen. Och kanske fordon som stått still eller rullat minimalt de senaste åren. Eller decennierna rentav.
JÅÅJ i Åmål har väl under de senaste åren (typ) även de på olika forum berättat att de jobbar med nya tillstånd och banröjning. Men hur ligger det till där nu? Och hur länge orkar man hålla på? Erfarenheterna säger väl då ”länge” med tanke på hjärtat
/ L G
-
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 05 jan 2024, 11:09
Re: Vad väntar man på?
VAr det verkligen FVJ skjälva som genomförde detta jobb. Var det egentligen inte kommunen som byggde spår och rundgång som kompensation för att den konfiskerade bangården inne i Ljungbyhed, för husbyggen?Granis skrev: ↑10 jul 2024, 11:28
Eftersom vi ändå nämnt konkreta exempel (och inte bara ”XYJmf”) kanske det vore intressant att få höra Insatta berätta om hur FVJ tänkt sig sin framtid. Helst med realism, hjärna då, även om sånt kan vara underordnat vad gäller den till synes realistiska framtiden då. Man har jobbat med ny ändstation i Ljungbyhed; från gamla -men alltid under museitiden ”avkortade”- stationen i ortens centrum till fd flottiljområdet; ”Husarlägret”, och bra redovisat det på div sociala forum.
/ L G
-
- Inlägg: 67
- Blev medlem: 17 dec 2023, 11:10
Re: Vad väntar man på?
Jag tror att ERTMS kommer att ändra villkoren för trafikföreningar så pass att den enda reträtten för vissa kommer att bli att skapa eller "flytta in" hos en normalspårig bana. Det innebär nya typer av föreningssammanslagningar/samarbeten, i den mån det inte bara lämnas åt skrottuggen.
Vissa trafikföreningar kommer att utvecklas mer i riktning emot statiska museum, andra som inte har egna fastigheter/resurser eller helt enkelt saknar viljan har bara ett alternativ, att flytta hem till "någon annan" som har den där banan man själv saknar.
Många har redan en utveckling emot statiskt museum och det lär i längden bli "kärnverksamheten".
Men det finns kanske därmed ett "överskott" på aktiva krafter som kan innebära en vitamininjektion för befintliga normalspårsbanor, eller att det skapas nya banor.
En del, som t ex en av våra trafikföreningar med charterverksamhet, kan nog fortsätta som idag med inhyrda "moderna" lok och ställa sina gamla lok i museum. Charterverksamheten kan på så sätt överleva. Ångloken hamnar i skrubben, och där uppstår "överskottet på arbetskraft" av intresserade som måste finna andra sätt att utöva de delar av hobbyn som inte längre är möjlig i den befintliga verksamheten. Frågan är vad de kommer att välja:
Ge upp och börja samla frimärken?
Gå till befintliga museibanor och överge sin gamla förening?
Flytta sina överblivna grejor till en befintlig bana? Det finns inte så många normalspåriga, så
Starta en ny museibana? Sträckor finns att välja på.
Det kommer att hända något med de samlade resurser som finns i alla fall, en omfördelning, kanske en koncentration i några fall, kanske en splittring i andra. Det är på 1435 det händer saker i framtiden i alla fall!
Vad betyder det t ex för Klippan? "Hej vi är hemlösa och kommer här med en komplett trafikapparat, vi hörde att ni har en bana?" Det är inte uteslutet att banor som det går lite trögt för kan få en vitalisering på det viset. Roligt vore om det hände Dellenbanan, om den kunde vitaliseras genom en sådan effekt och bli en museibana för elfordon. Det är inte uteslutet, även om det just idag tillhör drömvärlden. Det hänger väl till viss del på hur sådana "vilande" banor agerar och "bjuder in" till sådan utveckling. Att man möjliggör den åtminstone i tanke och avsikt för att se om den kan leda till handling. Eller är banan till Lysekil ett mer troligt alternativ? Eller kommer vi att skrota alla dessa Ma, Ra, Du, F och vad det är som inte kommer ut på statsbanenätet igen när ERTMS slår igen fällan?
Vissa trafikföreningar kommer att utvecklas mer i riktning emot statiska museum, andra som inte har egna fastigheter/resurser eller helt enkelt saknar viljan har bara ett alternativ, att flytta hem till "någon annan" som har den där banan man själv saknar.
Många har redan en utveckling emot statiskt museum och det lär i längden bli "kärnverksamheten".
Men det finns kanske därmed ett "överskott" på aktiva krafter som kan innebära en vitamininjektion för befintliga normalspårsbanor, eller att det skapas nya banor.
En del, som t ex en av våra trafikföreningar med charterverksamhet, kan nog fortsätta som idag med inhyrda "moderna" lok och ställa sina gamla lok i museum. Charterverksamheten kan på så sätt överleva. Ångloken hamnar i skrubben, och där uppstår "överskottet på arbetskraft" av intresserade som måste finna andra sätt att utöva de delar av hobbyn som inte längre är möjlig i den befintliga verksamheten. Frågan är vad de kommer att välja:
Ge upp och börja samla frimärken?
Gå till befintliga museibanor och överge sin gamla förening?
Flytta sina överblivna grejor till en befintlig bana? Det finns inte så många normalspåriga, så
Starta en ny museibana? Sträckor finns att välja på.
Det kommer att hända något med de samlade resurser som finns i alla fall, en omfördelning, kanske en koncentration i några fall, kanske en splittring i andra. Det är på 1435 det händer saker i framtiden i alla fall!
Vad betyder det t ex för Klippan? "Hej vi är hemlösa och kommer här med en komplett trafikapparat, vi hörde att ni har en bana?" Det är inte uteslutet att banor som det går lite trögt för kan få en vitalisering på det viset. Roligt vore om det hände Dellenbanan, om den kunde vitaliseras genom en sådan effekt och bli en museibana för elfordon. Det är inte uteslutet, även om det just idag tillhör drömvärlden. Det hänger väl till viss del på hur sådana "vilande" banor agerar och "bjuder in" till sådan utveckling. Att man möjliggör den åtminstone i tanke och avsikt för att se om den kan leda till handling. Eller är banan till Lysekil ett mer troligt alternativ? Eller kommer vi att skrota alla dessa Ma, Ra, Du, F och vad det är som inte kommer ut på statsbanenätet igen när ERTMS slår igen fällan?
-
- Inlägg: 16
- Blev medlem: 19 dec 2023, 19:18
Re: Vad väntar man på?
ERTMS lär ju dröja ett tag...
Re: Vad väntar man på?
Intressanta och bra tankar, Micke! Framförallt med ”1435-perspektivet”. Annars kan man ju -apropå detta med starta nytt- lätt halka in på detta med att starta en trädgårdsjärnväg/ liten industribana nånstans för att tillfredställa ett allmänt intresse att få meka och köra tåg som man kan åka med (jag tänker alltså inte på modelljärnvägar). En bit iallafall….Micke Carlsson skrev: ↑10 jul 2024, 14:45 Vissa trafikföreningar kommer att utvecklas mer i riktning emot statiska museum, andra som inte har egna fastigheter/resurser eller helt enkelt saknar viljan har bara ett alternativ, att flytta hem till "någon annan" som har den där banan man själv saknar.
Vi har ju varit inne på det förut också, men kommer EMRTS innebära ”dödsstöten” för utfärdsverksamhet med ”gammeltåg” på statens spåranläggningar, liksom droppen efter ökade myndighetskrav och krav från infrastrukturägaren =Trafikverket? Det förstnämnda drabbar väl förvisso museibanorna till stor del också, men ändå…
Och kommer lösningen/ resultatet bli att utfärdsföreningarna slår sig samman med (normalspåriga) museibanor, varvid de bidrar med fordon och personal? De banor som redan rullar iallafall. Men dom är ju inte många, f f a inte medan NBVJ ”gör uppehåll” (som förhoppningsvis inte blir så långt). JÅÅJ och mfGDJ ska e u jobba på sina tillstånd på sina (typ) banor. Annars är det väl mest i södra Sverige det rullar på egna spår; SkJ och SSJF iallafall på en del av sina sträckor. Men dessa kanske skulle kunna utökas (igen) med ett sådant tillskott?
Mickes funderingar på ev nya banor blir också intressanta i sammanhanget, kontaktledningar eller ej. Lysekilsbanan verkar t ex ha rätt god ”turistbanepotential” med tanke på det geografiska läget. Nåja. Den som lever o s v…..
/ L G
-
- Inlägg: 3
- Blev medlem: 17 dec 2023, 21:04
Re: Vad väntar man på?
Det är naturligtvis tillåtet för föreningar att driva verksamheten på sparlåga i väntan på bättre tider men vi får inte glömma omgivningens förväntningar. Hur länge kan exempelvis grannar och kommuner hålla ut om det inte händer något med den trafik föreningen vill ha, eller en gång haft men som upphört av olika anledningar?
Drömmen om en bra dressinbana
Vi har ju en bunt dressinbanor, och här kommer lite mupp-önskemål som kanske kan skapa lite värden utöver dressin, välröjd bana (även busk som tar i kroppen) och rastplatser, som kan öka den historiska upplevelsen. Så klart i mån av tid och möjlighet av ideella krafter:
-Km-stolpar som syns och hålls efter, lätt att då orientera sig, och gärna Qr, anslag eller broshyr om just längdmätningen.
-Att även andra tavlor/signaler, tfn-poster, signalskåp mm hålls efter och inte står i buskarna.
-Fina stn- och hållplatsmiljöer är alltid trevligt.
-Skyltar alt Qr efter vägen som berättar historik, kopplar till bilder förr.
Har vi någon dressinbana som är bra på just detta?
/HP
-Km-stolpar som syns och hålls efter, lätt att då orientera sig, och gärna Qr, anslag eller broshyr om just längdmätningen.
-Att även andra tavlor/signaler, tfn-poster, signalskåp mm hålls efter och inte står i buskarna.
-Fina stn- och hållplatsmiljöer är alltid trevligt.
-Skyltar alt Qr efter vägen som berättar historik, kopplar till bilder förr.
Har vi någon dressinbana som är bra på just detta?
/HP
-
- Inlägg: 5
- Blev medlem: 15 dec 2023, 13:10
Re: Vad väntar man på?
En tyvärr allt mer tynande tillvaro. Dressintrafik Svanskog-Finntorps ångsåg (ca 14,5 km) men annars mest sporadiska insatser i form av röjning, lappaochlaga etc.
C64-nostalgiker | D810-ägare | F53 | Handledare | Kamratstödjare | PC-användare | Släktforskare | Superuser
http://www.davidsohlberg.se - Min webbplats
http://www.davidsohlberg.se - Min webbplats