Olof W skrev: ↑20 okt 2024, 19:33
Frågan kommer så klart direkt; varför, vad var tanken med detta?
/Olof
I avsaknad av autentiska urkunder blir det naturligtvis spekulationer.
Men det ligger nära till hands att betrakta det som ett försök att rationalisera ilastningen genom att medge högre laster än vad en dörr enbart i vagnsidan medgav. Man får betänka att när detta togs fram var det ännu flera år kvar till H-vagnskonceptet med helt öppningsbara väggar slog igenom. Så fort det realiserats kom också behoven av att kunna utnyttja maximal takhöjd upp på bordet. Först genom att ta fram vagnar för vissa kunders behov vilket mynnade i vagnar med förhöjd lastprofil över gränsen för RIV-godkännande som t.ex. Hbis-u 752. Så småningom följt av vagntyper där sidväggarna vinklats och dragits upp till en smal takås som t.ex. Hbbins 842. Just H-vagnskonceptet lockade till många utvecklingsvarianter för särskilt pappers- och massaindustrins behov av att snabbt och lätt få in "mycket rulle" även på höjden i vagnarna för att kunna utnyttja deras bärighet.
Det är väl inte helt otroligt att funderingar i den riktningen fanns så tidigt att man "bara" hade G-vagnstyper att testa med. Men lösningen med en konventionell G-vagnsdörröppning högt upp på taket var kanske lite före sin tid.
26 maj 1959: SJ begärde in anbud på en ny typ av sluten godsvagn. Underredet skulle motsvara littera Oe med vissa modifieringar. En provvagn skulle tillverkas och godkännas före serietillverkning.
24 juni 1959: SJ beställde 500 st slutna godsvagnar littera Gr hos ASJ Falun. Före igångsättning av tillverkningen skulle en provdörr tillverkas för test av dess lämplighet. Den större dörröppningen kan ses mot bakgrund av flera inspel från kunder med frågor om eller förslag till högre dörröppningar i nya vagnar.
8 oktober 1959: Trafikbyrån framförde önskemål om skyndsam anskaffning av täckta godsvagnar för trafik till England. Bakgrunden var förfrågningar från bland andra Electrolux.
26 oktober 1959: SJ kontaktade DB med önskemål om ritningar gällande för tyska Gbmhs 51 (Fährbootwagen) som man önskade använda vid tillverkning av vagnar för Englandstrafik i syfte att minska leveranstiden. De önskade ritningarna erhölls från DB mot viss ersättning som bidrag till utvecklingskostnaden.
29 mars 1960: SJ meddelade ASJ Falun att man ville ändra beställningen av de 500 Gr-vagnarna. Under mellantiden så hade UIC presenterat en ny standardvagn och SJ skulle fortsättningsvis beställa sådana med littera Gre. UIC-vagnen var något längre och golvytan skulle därmed öka från 30 till 33 m2. Vagntypen betecknades en kort period under 1960 med littera Hbs varefter man återgick till Gre.
27 maj 1960: SJ godtog den av ASJ Falun offererade merkostnaden för ändring av beställningen som konverterades från 500 st littera Gr till 500 st littera Gre.
14 juni 1960: SJ utökade beställningen av littera Gre hos ASJ Falun med 100 st littera Hbfs för Englandstrafik. Vagnarna skulle utföras i princip lika Gre men vara anpassade till engelsk konstruktionsprofil samt vara försedda med vacuum- och hävstångsbroms. Ritningsarbete ingick i ASJ Faluns åtagande.