Järnvägshistoriskt forum

Man ser två axlar, den bortre i skugga, men det finns inte någon förbindelse mellan de två. Det man ser är bakgrunden mellan bortre rälen och underredet, en del genom fotstegen.

Per Lind skrev: ↑06 jun 2024, 10:15 Men, som tidigare nämnts, är det verkligen en enaxlig boggie?
Håller med om att det ser mer ut som en Jakobsboggie vilket C3d hade och som Perlmodell hade som första vagn i sortimentet.
-Per

Så här ser en Jakobsboggi ut.

Anders Sandgren skrev: ↑05 jun 2024, 20:31 Göteborgs spårvägar provade spårvagnar med enaxliga boggier på Långedragsbanan. Tre vagnar byggdes efter förebild från Berlin. De gick hyfsat i rännskenorna men sämre på vignolspår, vilket tyvärr var det vanligaste på Långedragsbanan varför de avställdes och senare såldes till Gävle där två sattes i drift och en var reservdelsvagn. Användningen i Gävle var Bomhusbanan, dvs mest vignolspår, och de gick inget vidare där heller varför de blev kortlivade.
Om det nu är enaxlig boggie på personvagn så blev kanske inte gångegenskaperna så bra på SJs vignolspår heller... Eller så var system Carlqvist bättre.

Så här såg Långedrgasspårvagnarna ut:
https://digitaltmuseum.se/021018341556/ ... -gs-m3-203

I boken "Spår av ett sekel" finns en bild på en lös boggi men det framgår inte hur vagnen vilade på boggin. Jag antar att det fanns någon slags fjädring som skull ge en återställande kraft som skulle vara tillräckligt stor för att hålla axeln rak på rakspår men tillåta den att vrida sig i kurvor. Som sagt, det lär ha fungerat dåligt.

Redan 1889 hade amerikanen Robinson uppfunnit en förbättrad variant med en tredje lätt axel i mitten med uppgift att styra de två bärande axlarna så att de ställde in sig radiellt:
https://www.periodpaper.com/products/18 ... 5-mab1-564

Schweizaren Buchli konstruerade på 30-talet en variant som funnits bl.a. Schweiz, Tyskland och Holland och fungerade väl:
https://de.wikipedia.org/wiki/Lenkdreia ... estell.jpg
https://de.wikipedia.org/wiki/Lenkdreia ... estell.svg

Sådana vagnar var på gång med till Norrköping på 50-talet, men istället blev det en "snålvariant" på boggivagnar.

På järnvägsfordon har jag däremot aldrig hört talas om den konstruktionen, förmodligen fungerade vanliga länkaxelvagnar tillräckligt bra i järnvägsradier. De enaxliga boggierna i trådstarten kunde ju uppenbarligen inte heller konkurrera med länkaxlar och tvåaxliga boggier.

I modelljärnvägssammanhang, slutligen, använder både Eggerbahn och LGB enaxliga boggier men de kör ju också i "spårvagnsradier".

Om det nu är en "enaxlig boggi" har den i så fall likhet med de höghastighets hjulstyrningar som sattes på 2-axliga postvagnar för att höja sth till 160 km/h?
Varför kallades den på bilden för "boggie"? För mig är en boggie en särskild anordning med minst 2 axlar som bär upp en större fordonsdel. På lok finns ju enstaka axlar som är rörligt upphängda i ramen och med fjädrar som uppbär en del av loktyngden men de kallas inte för boggier. T.ex. en bisselaxel.

Förstorar man bilden så ser man att det som möjligen kunde vara en boggiebalk i skälva verket är banvallen på andra sidan med rälen som gräns.
Borde det inte finnas någon dokumentation (ritning) på Carlqvists enaxliga boggie? Det fanns även en vanlig boggie som bar hans namn även kallad KMW-boggie.

Per Ljungberg skrev: ↑06 jun 2024, 11:31 Om det nu är en "enaxlig boggi" har den i så fall likhet med de höghastighets hjulstyrningar som sattes på 2-axliga postvagnar för att höja sth till 160 km/h?
Varför kallades den på bilden för "boggie"? För mig är en boggie en särskild anordning med minst 2 axlar som bär upp en större fordonsdel. På lok finns ju enstaka axlar som är rörligt upphängda i ramen och med fjädrar som uppbär en del av loktyngden men de kallas inte för boggier. T.ex. en bisselaxel.

Jag kan rekommendera studium av "Loklära". I 1949 års utgåva finns på sidan 146 ett kapitel 9 om "Boggier och förskjutbara axlar" som rätt tydligt definierar synen på vad en boggi är och vad den kännetecknas av. Den ger också några exempel på enaxliga boggier varav Bisselboggin är en.

I järnvägssammanhang är nog tillämpningar i löpverk under lok den vanligaste. Men det finns också godsvagnar som uppvisar dessa lösningar. I svensk (och norsk) miljö kan kanske 3-axliga biltransportvagnar littera Laes med sin mittaxel i en egen ram under kopplingsleden, likt en Jacobsboggi tjäna som exempel.

Det löpverk SJ Gods satsade på till sina postvagnar littera Gblss-y är inte en boggi utan ett enkelaxellöpverk med en mycket flexibel axelstyrning med långa skruvfjädrar, dämpare och draglänkar.

Jag har tagit mig friheten att göra en något bearbetad delförstoring. Denna gör att jag nog vågar hävda att det inte rör sig om en Jakobs-boggi.

Axelupphängning och avfjädring är helt olika på de båda vagnarna. Man kan dessutom se den bortre rälen mellan vagnarna. Hade det varit en Jakobs-boggi så hade den skymt den bortre rälen och man skulle i stället ha sett boggiramen och den långa bladfjädern.

..

CC2 och CC4 hade raka takändar, bara ändvagnarna hade rundade plattformstak, och fjädringen stämmer inte alls med Jacobsboggin. Jag har aldrig sett eller hört talas om detta förut på dessa vagnar men det är nog faktiskt en enaxlig boggi. Det hittar man på postvagnar Gblss-y också.

Micke Carlsson skrev: ↑06 jun 2024, 21:16 CC2 och CC4 hade raka takändar, bara ändvagnarna hade rundade plattformstak...

Vadan denna takombyggnad, och just i samband med installation av Jakobsboggier?