Järnvägshistoriskt forum

Läser på https://stambanan.online/index.php?thre ... 4rje.1268/
".. den avsomnade verksamheten på BJ:s".
Huru härmed?
Tittar man på hemsidan https://sites.google.com/view/bjs-hemsida/startsida[/url] tycks det inte hända någonting.

Så BJ:s har alltså inget trafiktillstånd. Sedan hur länge?

Jag ska inte uttala mig om BJs (inget kolon!) för jag vet just inget om deras interna förehavanden. Men jag vill peka på ett par saker som har att göra med tillståndsgivningen:

Förordningen (EU) 2018/762
https://eur-lex.europa.eu/legal-content ... d1e32-29-1

Förordningen (EU) 2019/779
https://eur-lex.europa.eu/legal-content ... 1e32-371-1

Du som inte redan är aktiv i en veterantågsförenings, sätt dig ned, läs noga igenom dessa rättsdokument, i synnerhet bilagorna I och II respektive bilaga II, och fundera på frågan: Hur säkerställer en ideell förening att alla krav uppfylls?

(Jo, jag har använt byråkratiska ord - helt avsiktligt.)

Med viss möda, men anpassat till sin egen verklighet.

En liten reflektion.
Av tre föreningar grundade år 1972 BJs, Veteranjärnvägen Klippan-Ljungbyhed(f.d. HVJ) och mfÖSJ, är det bara mfÖSJ som har trafiktillstånd.
År 1972 hade föreningarna knappast kunnat förutsäga vad ett EU-medlemskap för Sverige skulle innebära.

mormorsgruvan skrev: ↑18 mar 2024, 08:30 En liten reflektion.
Av tre föreningar grundade år 1972 BJs, Veteranjärnvägen Klippan-Ljungbyhed(f.d. HVJ) och mfÖSJ, är det bara mfÖSJ som har trafiktillstånd.
År 1972 hade föreningarna knappast kunnat förutsäga vad ett EU-medlemskap för Sverige skulle innebära.

Utvecklingen av kraven på verksamhetsledning sedan SJF690 försvann till idag är ganska rejäl, man sade att lagstiftningen skulle möjliggöra för små företag att uppstå och existera men där är vi inte längre, ett mikroföretag behöver närmast fler administratörer än lokförare för att upprätthålla tillstånd för en liten men "komplett" verksamhet.

För ideell verksamhet blir detta naturligtvis en kännbar belastning. Myndigheter skriver ibland vägledningar för att hjälpa och underlätta hur de ska tolkas och omsättas i praktiken men på järnvägen lämnas mycket till att själv läsa EU-förordningar skrivna på kantigt byråkratiskt språk, att tolkas efter "bästa förmåga". Från Europeiska Järnvägssekretariatet kommer förvisso handledningar som är om möjligt ännu mer förvillande än förordningarna. Jag har träffat advokater, som inte ens de klarar att snirkla sig igenom järnvägsjuridiken.

Vad som brister i upplysning tas igen i låsta uppfattningar om tolkning i tillsynsförfarandet, men att instruera ingår inte i budgeten och uppdraget för myndigheten, som tar 2800 kr/tim om den skulle anlitas för att svara på sina egna kravställningar. Jag tror inte att ens tillsynsmyndigheten själv tycker det här är idealiskt, men det är så det är, deras uppgift är tillsyn, inte utbildning. Det innebär att vill man ha tillstånd och därmed bli föremål för tillsyn, så "begriper" man det här av egen kraft, hur man än lyckas med det, eller så stannar man hemma.

För 25 år sedan räckte det med några få sidor ledningssystem som beskrev organisation, ansvarsfördelning och mötesstrukturer, samt en bunt gamla SJ-papper som beskrev underhåll och andra operativa arbetsinstruktioner för tågpersonalen. Sedan dess har fokus skiftat till hur ledningen arbetar med internövervakning, kravefterlevnad och riskhantering, anpassat för företag i storlek med DB, SNCF, osv. Jag förstår absolut om Jan Långström med flera känner sig lite matta inför detta...

Vad föreskriver Sveriges lagstiftning när det gäller myndigheters rådgivningsplikt och språk?

I Finland föreskriver förvaltningslagen (6.6.2003/434) bl.a. följande:

"8 § Rådgivning

Myndigheterna skall inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Rådgivningen är avgiftsfri.

Om ett ärende inte hör till myndighetens behörighet, skall den i mån av möjlighet hänvisa kunden till den behöriga myndigheten.

9 § Krav på gott språkbruk

Myndigheterna skall använda ett sakligt, klart och begripligt språk.

I fråga om en kunds rätt att använda sitt eget språk vid kommunikation med myndigheterna gäller vad som särskilt föreskrivs om detta eller vad som följer av internationella avtal som är bindande för Finland."

Detta är något vi stundom påminner myndigheter om i våra kontakter med dem. Grundprincipen är att myndigheten ska anpassa sig till kundens nivå, inte kunden till myndighetens nivå.

Ett annat intressant papper som man kan hänvisa till är säkerhetsstyrningssystemförordningen (EU) 2018/762 som i sina bilagor föreskriver bl.a. att:

"4.4.3 Organisationen ska säkerställa att säkerhetsrelaterad information är
a) relevant, fullständig och begriplig för de avsedda användarna,
b) giltig,
c) riktig,
d) konsekvent,
e) kontrollerad (se 4.5.3 Kontroll över dokumenterad information),
f) kommunicerad innan den träder i kraft,
g) mottagen och förstådd."

Med tanke på de bedrövliga översättningarna av Kommissionens papper som gäller säkerhetsrelaterad information (exempelvis de harmoniserade trafikreglerna för ETCS) som ingår i förordning (EU) 2019/773 således "TSD drift" kan det vara det skäl att peka på dessa grundläggande principer och fråga den nationella säkerhetsmyndigheten huruvida Kommissionens papper uppfyller Kommissionens egna kvalitetskrav vad gäller begriplighet, riktighet och konsekvens och vilka åtgärder den nationella säkerhetsmyndigheten avser vidta för att förbättra i första hand informationens begriplighet.

I fall myndigheten till äventyrs inte skulle uppfylla lagens krav kan man vända sig till Justitiekanslern med ett klagomål.

Jodå, liknande förväntningar finns i Konungarikets förvaltningslag:
"6 § En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla.

Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål."

"13 § En myndighet ska använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska.

En myndighet ska under samma förutsättningar använda tolk och göra innehållet i handlingar tillgängligt när den har kontakt med någon som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala."

"20 § Om en framställning är ofullständig eller oklar ska en myndighet i första hand hjälpa den enskilde till rätta inom ramen för sin allmänna serviceskyldighet enligt 6 § andra stycket."

Och EU-förordningar gäller även i Sverige.

Anders Järvenpää skrev: ↑18 mar 2024, 18:24 Vad föreskriver Sveriges lagstiftning när det gäller myndigheters rådgivningsplikt och språk?

I Finland föreskriver förvaltningslagen (6.6.2003/434) bl.a. följande:

"8 § Rådgivning

Rådgivningen är avgiftsfri.

I Sverige togs för länge sedan ett beslut om att den som belastar en myndighet med ett ärende kan komma att få ta hand om myndighetens omkostnader för ärendet, detta som ett alternativ till att skatter fullt ut ska bekosta myndigheters verksamhet. Ett led i regeringen Reinfeldts skattesänkningsambitioner alltså. "Företag skapar mycket jobb för svenska myndigheter, därför ska företag betala för den tid och det arbete de orsakar dessa myndigheter i företagens ärenden" är principen.

Den svenska Förvaltningslagen SFS 2017:900 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-oc ... -2017-900/ säger:

Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål.


Det sägs inget om att det ska vara kostnadsfritt, till exempel. Transportstyrelsens prislista för ärendehantering finns här: https://www.transportstyrelsen.se/sv/re ... refix=TSFS

Avgift baserad på tidsåtgång (timtaxa)
7 § En avgift som tas ut efter tidsåtgång bestäms genom en löpande
timtaxa. Om inget annat anges är timtaxan 1 700 kronor och ska betalas för
varje påbörjad 30-minutersperiod.

Det vill säga, visst kan du be om även ganska avancerad hjälp, så som Förvaltningslagen säger att myndigheten ska hjälpa, men du kan få behöva betala för svaret. Detta är vad handläggare svarat om tillvägagångssättet på den tiden när avgiftsuttaget infördes.

I praktiken kan du skicka ett mail, ställa en fråga och få ett svar tillbaka, men du får sällan svar på en följdfråga. Där har vi svar på i hur lång utsträckning det är lämpligt att ge hjälp, innan det börjar belasta handläggarens arbetstid på ett sätt att det behöver kompenseras, antar jag.
Det gäller inte bara Transportstyrelsen, det här med att fråga myndigheter om råd brukar inte komma längre än till "en fråga". För ett antal år sedan frågade jag Arbetsmiljöverket om något på telefon, fick "goddag yxskaft" tillbaka, förtydligade min fråga (vänligt) och fick svaret "ja hörrudu, det där vet man ju inte förrän efter att en tillsyn skett. Vill du ha en tillsyn?" Det ville jag ju inte om man får välja, så då sa vi tack och adjö. Men min frågeställning förblev olöst (något om tolkning av tillämpning av någon föreskrift).

Micke Carlsson skrev: ↑19 mar 2024, 19:01
I praktiken kan du skicka ett mail, ställa en fråga och få ett svar tillbaka, men du får sällan svar på en följdfråga. Där har vi svar på i hur lång utsträckning det är lämpligt att ge hjälp, innan det börjar belasta handläggarens arbetstid på ett sätt att det behöver kompenseras, antar jag.
Det gäller inte bara Transportstyrelsen, det här med att fråga myndigheter om råd brukar inte komma längre än till "en fråga". För ett antal år sedan frågade jag Arbetsmiljöverket om något på telefon, fick "goddag yxskaft" tillbaka, förtydligade min fråga (vänligt) och fick svaret "ja hörrudu, det där vet man ju inte förrän efter att en tillsyn skett. Vill du ha en tillsyn?" Det ville jag ju inte om man får välja, så då sa vi tack och adjö. Men min frågeställning förblev olöst (något om tolkning av tillämpning av någon föreskrift).

Ändå snäppet bättre än när jag frågade samma verk: "Ytterst får ju domstolen avgöra", dvs när något hänt vet man vad som gjorts fel.