Finns det någon känd lista över detta företags ånglok?
Vissa uppgifter anger att NOJ 1 Hultenheim skulle varit nr 2 men andra uppgifter anger att systerloket Pioneer/Mountaineer som ursprungligen var beställt av Morton som beställde NOJ 1 skulle ha nummer 20. Företaget fanns bara 1869-70 men kan ju ha övertagit en orderbok av Robert Fairlies svärfar George England. Företaget var ägt av GE's son George England Jr tillsammans med Robert F men avvecklades efter att GE Jr avlidit.
George England Sr hade högre nummer, Welsh Pony & Little giand (båda Ffestiniog Railway, FR) från 1867 har nummer 234 resp 235 medan Prince & Princess (också FR) från 1863 har nr 199 & 200, så man fortsatte inte på hans nummerlista. George England lär dock ha börjat sin nummerserie på 101.
Första Fairlieloket från FESCC var Little Wonder till FR och därefter kom en serie på tre normalspåriga lok där NOJ 1 var ett men inte säkert det första. De övriga var Pioneer (senare Mauntaineer) till Barry Port & Gwendraeth Valley Railway (södra Wales) och ett lok till Compagnie Chemins de fer de la Vendée (Loiredalen, Frankrike).
Men det kan ju ha byggts andra lok under de två åren som företaget verkade.
The Fairlie Locomotive (Rowland A S Abbott) har ingen notering om serienummer för dessa lok.
Någon som sett någon nummerlista?
Tillverkningsnummer Fairlie Engine & Steam Carriage Company
-
Anders Sandgren
- Inlägg: 123
- Blev medlem: 16 dec 2023, 01:37
Re: Tillverkningsnummer Fairlie Engine & Steam Carriage Company
Det måste inte finnas tillverkningsnummer. Kanske ordernummer eller beställningsdatum men de är nog dolda i försvunna liggare. Att Robert Fairlie rymde med George Englands dotter är en pikant sidonotis men de flesta Fairlieloken synes vara byggda hos andra tillverkare på Fairlies licens. Se f.ö Abbotts bok
Ulf Diehl
Ulf Diehl
-
Anders Sandgren
- Inlägg: 123
- Blev medlem: 16 dec 2023, 01:37
Re: Tillverkningsnummer Fairlie Engine & Steam Carriage Company
Jo, det finns en intressant historia med George E's dotter där hon tillverkades när han var gift med sin förr fru och därmed, med dåtida lagstiftning, var ingens dotter varför Fairlie vann. Äktenskapet lär dock ha varit lyckligt med många barn och gifta så länge de levde.
Jag har grävt litet med och hittade en intressant skrift där det framgår att enbart fem double-Fairlie samt en ångvagn (också Fairlies patent) byggdes. Även Little Wonder borde enligt Festipedia räknas bort då det levererades i augusti 1869 innan GE Sr lämnade över företaget i september samma år men här är det oklart.
Förutom de tre systerloken (NOJ 1, Burry Port samt CF de la Vendee) levererades en double-Fairlie 0-6-6-0 till Iquique Rwy i nuvarande Chile (då Peru) med namnet Tarapaca. Ångvagnen gick till London, Chatham & Dover Rwy. Alla utom Little Wonder var normalspåriga.
Det första loket som levererades skall ha varit Pioneer (senare Mountaineer) som var beställt av Morton men istället levererades till Barry Port & Gwendraeth Valley Railway. Loket skall ha levererats i december 1869 men har ändå enligt någon bild 1870 på tillverkarskylten. Frågan är när loket till Morton (NOJ 1) levererades. Det tredje loket i serien gick alltså till Chemins de fer de la Vendée (Loiredalen, Frankrike) och sägs vara i trafik 1871. Loket blev kortlivat då det försvinner när banat tas över av det tidiga statliga Franska järnvägsbolaget 1878.
Hur länge Tarapaca var i trafik i Peru/Chile är mer okänt.
Både Abbott och andra uppgifter ger olika uppgifter om NOJ 1 vad gäller namn. Det påstås att loket hetat Morton men det finns bilder på ett lok med namnskylt Morton och det är inte detta utan ett av de Sharp-byggda loken, antagligen det första av dem. Möjligen var det inte namnskylt utan ägarskylt och då kan flera lok haft Morton på skylten vilket gör att de kan ha fått nya skyltar med Clark efter att Clark, Punchard & Co tagit över bygget.
De Fairliebyggda loken hade en ångdom på mitten av pannan medan de senare byggda hade dubbla ångdomer.
Det finns dessutom olika bud på tekniska data för de tre systrarna, Abbott anger 10*18 medan annan uppgift anger 10"*13". Tarapaca anges ha 10*18 och jag tror att de tre andra har samma. Little Wonder skall ha haft 8 1/4" * 13" varför jag tror att den felaktiga slaglängden för de andra tre är ett copy-paste fel. Det kan noteras inget av de Fairlie-tillverkade loken (inkl Little Wonder) inte har några bromsblock. Om de saknar broms eller har någon form av bandbroms är mer oklart.
Orderboken var tydligen tom när Fairlie tog över företaget förutom att bolaget precis levererat det första fungeramde Fairlie-loket. I en av FR's skrifter anges att GE var en hyfsad ingenjör men en dålig affärsman och en även efter dåtida normer en usel arbetsgivare.
Jag har grävt litet med och hittade en intressant skrift där det framgår att enbart fem double-Fairlie samt en ångvagn (också Fairlies patent) byggdes. Även Little Wonder borde enligt Festipedia räknas bort då det levererades i augusti 1869 innan GE Sr lämnade över företaget i september samma år men här är det oklart.
Förutom de tre systerloken (NOJ 1, Burry Port samt CF de la Vendee) levererades en double-Fairlie 0-6-6-0 till Iquique Rwy i nuvarande Chile (då Peru) med namnet Tarapaca. Ångvagnen gick till London, Chatham & Dover Rwy. Alla utom Little Wonder var normalspåriga.
Det första loket som levererades skall ha varit Pioneer (senare Mountaineer) som var beställt av Morton men istället levererades till Barry Port & Gwendraeth Valley Railway. Loket skall ha levererats i december 1869 men har ändå enligt någon bild 1870 på tillverkarskylten. Frågan är när loket till Morton (NOJ 1) levererades. Det tredje loket i serien gick alltså till Chemins de fer de la Vendée (Loiredalen, Frankrike) och sägs vara i trafik 1871. Loket blev kortlivat då det försvinner när banat tas över av det tidiga statliga Franska järnvägsbolaget 1878.
Hur länge Tarapaca var i trafik i Peru/Chile är mer okänt.
Både Abbott och andra uppgifter ger olika uppgifter om NOJ 1 vad gäller namn. Det påstås att loket hetat Morton men det finns bilder på ett lok med namnskylt Morton och det är inte detta utan ett av de Sharp-byggda loken, antagligen det första av dem. Möjligen var det inte namnskylt utan ägarskylt och då kan flera lok haft Morton på skylten vilket gör att de kan ha fått nya skyltar med Clark efter att Clark, Punchard & Co tagit över bygget.
De Fairliebyggda loken hade en ångdom på mitten av pannan medan de senare byggda hade dubbla ångdomer.
Det finns dessutom olika bud på tekniska data för de tre systrarna, Abbott anger 10*18 medan annan uppgift anger 10"*13". Tarapaca anges ha 10*18 och jag tror att de tre andra har samma. Little Wonder skall ha haft 8 1/4" * 13" varför jag tror att den felaktiga slaglängden för de andra tre är ett copy-paste fel. Det kan noteras inget av de Fairlie-tillverkade loken (inkl Little Wonder) inte har några bromsblock. Om de saknar broms eller har någon form av bandbroms är mer oklart.
Orderboken var tydligen tom när Fairlie tog över företaget förutom att bolaget precis levererat det första fungeramde Fairlie-loket. I en av FR's skrifter anges att GE var en hyfsad ingenjör men en dålig affärsman och en även efter dåtida normer en usel arbetsgivare.