Det finns en annan tråd på detta forum som liksom går ihop med denna ”historiskt”. Då kring planer ”modern” trafik på/ i Karlskoga. Som kom att utvecklas till att även omfatta det vi kommit in på här, planerna på pendeltåg Örebro- Nora (
viewtopic.php?t=572)
Jag tror att en hel del kopplat till dagens problem, som nu ställdes på sin spets, har sin bakgrund i såna saker. Vad ska man fokusera på och prioritera? Även i högsta grad
inom föreningen NBVJ. Olika viljor (fraktioner?) ville satsa på olika saker: Skulle man välja Ervalla, Pershyttan -eller Karlskoga? Skulle man köra med mer museala (isch) trävagnar eller med mer lättunderhållna stålvagnar? Och kanske bara betrakta iallafall Ervallalinjen som en ”ren transportsträcka” för körningar på Trafikverkets spår, till Örebro inte minst? En ”intern lösning” ett tag (typ) var väl då den gamla bekanta att liksom ”hålla alla dörrar öppna” så alla skulle bli nöjda. Man var väl rädd att mista medlemmar mm.
Resultatet blev väl att
ingen blev nöjd, och man gjorde just det. Trafikdagar fick ställas in och tillstånd förlorades. Saken blev väl inte bättre av nämnda pendeltågsplaner som medförde ifrågasättningar av underhållsinsatser på ”huvudlinjen” mot Ervalla med motiveringen ”ingen idé, det ska ju ändå bli ett modernt spår som Trafikverket kommer underhålla”. Men sen skedde inte mycket på och kring de andra linjerna heller, restaurangvagnen i Pershyttan om inte slutade vara öppen så blev den det ”sporadiskt” p g a ägarbyten och annat (?) vilket kanske bidrog till att resmålet minskade i betydelse. Och därmed intresset inom NBVJ, rimligen.
Nu fokuserade man på Järle, där kafeverksamheten tillsammans med ortens byalag gick bra och gav ett gott resandeunderlag. Det blev väl inte helt friktionsfritt inom föreningen, men nu skulle man satsa på att bli en ”traditionell museibana” dit då, MRO SäO återinfördes etc. Alla var inte nöjda med det, även om man absolut inte ”fimpat” linjen mot Gyttorp och ”en bit till” (men inte hela vägen till Karlskoga) samt spåret upp till Pershyttan. Men det skulle liksom bli ”Prio 2”.
Stiftelsen NJOV hade under denna tid ”levererat” efter bästa förmåga. Lämnat bidrag till NBVJ för spårunderhåll samt rustat fastigheter, inte bara såna som tillhör gruvan utan även till järnvägsbyggnader. Allt rullade på, ingen klagade (för mycket och offentligt iallafall) så både gruva och spår kunde ”lappas och lagas” i varje fall. Och ingen (för mycket o s v) funderade över stiftelsens urkund, d v s vad de
egentligen och formellt ska syssla med. Även NBVJ och deras representanter inom NJOV verkade acceptera faktum. Och "alla fick påsar".
Därför kom det väl mer eller mindre som en chock för NJOV när saker ställdes på sin spets nu i vintras. Och kommunen, som väl är Stark Kraft inom NJOV, gick ut med uttalanden som visade att de inte riktigt visste vad de förfogade över (och inte) och därmed skulle syssla med?
---------------
Bra om man nu sätter sig ner och klarar ut saker: Vad har a) bana b) järnvägsbyggnader och c) Pershyttegruvan med byggnader egentligen kostat genom åren, och vad beräknas de kosta
framöver? Och därmed hur allokerade pengar verkligen använts. Till nåt annat eller inte alls emellanåt rentav?
Gör en ordentlig besiktning och bedömning av kostnaderna för upprustning och underhåll (kanske på olika nivåer) av
Linjen Nora- Järle- Ervalla
Linjen Nora- Pershyttan/ Gyttorp; och sätt samtidigt ”ner foten” hur långt som ska/ kan behållas väster om Gyttorp. Eller ens
till Gyttorp!?
Avväg sedan detta och jämför med motsvarande förväntningar vad gäller kostnader för järnvägsbyggnader och annan nödvändig infrastruktur (än själva spåren). Vad tror NJOV och NBVJ att man klarar av, tillsammans och/ eller var för sig? Och hur funkar det mot stiftelsens urkund?
Blir svaret att NJOV måste läggas ned och ombildas för att kunna göra nödvändiga satsningar (vilka/ på vilken nivå s a s de då ska ligga) så gör det! Om NBVJ är villiga och kan ta över Den Järnvägsmässiga Infrastrukturen (vilket väl skulle vara möjligt om stiftelsen lades ned) kan väl det bli en lösning? Så kan en ny stiftelse bildas för gruvan, som givetvis fortsätter samverka med NBVJ, inte minst kopplat till trafik på Pershyttespåret.
Problemet här är väl rätt mycket ”man vet vad man har men inte vad man får”. Kommunen verkar dessutom känna (eller tro?) att man har bra koll på den totala verksamheten som det är nu, även om NBVJ sitter på nödvändiga tillstånd. Infrastruktur och trafiktillstånd inte minst. NJOV är väl enbart infrastrukturägare, och man övertolkar kanske betydelsen av det när det gäller järnvägsdriften i varje fall?
/ L G