Borgåbanan 150 år
Postat: 26 jul 2024, 20:28
Under veckoslutet 20-21/7 2024 firades Borgåbanans (Kervo-Olli-Borgå) 150-årsjubileum i stor stil. Trots att vädret var bedrövligt hade vi minst 4500 besökare. Tre museiföreningar och Finlands Järnvägsmuseum anordnade museitåg till Borgå. Huvudorganisatör var den ideella föreningen Borgå Museijärnväg r.f. Sträckan Olli-Borgå är en statlig museijärnväg som är öppen för alla järnvägsoperatörer som får trafikera den finska statsbanan.
Evenemangets stjärna var det nätta ångloket Vr1 787 (Tammerfors Linne- & Jernmanufaktur N:r 368/1927). Här ser vi maskinen i Hindhår väntandes på avgångstid för ett blandat tåg N:r 1981 till Borgå 21/7.
Här växlas det i Borgå. Ångloket eldas med prima inhemskt biobränsle (således björkved). Bangårdens kapacitet var tidsvis nästan fullt utnyttjad.
Koppelstångdiesellok Dv15 och Dv16 drog de flesta anslutande tågen från Helsingfors och Riihimäki. I bilden ankommer tåg N:r 1921 till Borgå 21/7. Tåglängd 239 m. Tåget hade 10 vagnar (Dv16 + Dv15 + F + 3 Ei + Rkt + EFit + EFi + Ei + Em + Po).
Förarmiljön i Dv15/Dv16-maskinerna är spartansk men funktionell. Loken har blivit moderniserade bl.a. med mer lätt användbara förarbromsventiler Knorr D2b i stället för den ursprungliga Westinghouse N:r 4. Loken fick aldrig ATC. Även museiloken måste dock ha modern lokradio. (Numera ett Tetra-nätverk. Det gammalmodiga GSM-R -nätet är ju avskaffat i Finland.)
Även några Dm7-rälsbusståg rullade. Här ser vi kvällens grilltåg N:r 1917 i Hindhår 20/7 bestående av motorvagn Dm7 och släpvagn EFiab.
Vr1-maskinen har sin plats i lokstallet i den gamla depån i Böle mitt i Helsingfors. I bakgrunden skymtar den 10-spåriga stambanan mellan Böle och Helsingfors.
Det är sällan man får höra ångvisslor ljuda i den moderna miljön, men nu hände det i den varma högsommarkvällen. Det lägre huset till höger bortom lokstallstaket är dagens stationshus i Böle. Det lilla 2-axliga växelloket kom inte med till Borgå den här gången.
För transporter av ångtåget och personalvagnar använde vi Tka7-maskiner. (Det vore fel att kalla dem lok. Eventuellt kan man kalla dem lokomotorer.) Vi körde till Riihimäki för att tanka de gula maskinerna.
Det dubbla lokstallet i Riihimäki har givetvis två vändskivor. Järnvägsmuseets driftånglok har plats i stallet.
Och till sist ser vi lördagens trafik (den nedre hälften av grafen) som ett skärmklipp ur Julia-systemet. De smala linjerna är planeringen och de grova utfallet.
Evenemangets stjärna var det nätta ångloket Vr1 787 (Tammerfors Linne- & Jernmanufaktur N:r 368/1927). Här ser vi maskinen i Hindhår väntandes på avgångstid för ett blandat tåg N:r 1981 till Borgå 21/7.
Här växlas det i Borgå. Ångloket eldas med prima inhemskt biobränsle (således björkved). Bangårdens kapacitet var tidsvis nästan fullt utnyttjad.
Koppelstångdiesellok Dv15 och Dv16 drog de flesta anslutande tågen från Helsingfors och Riihimäki. I bilden ankommer tåg N:r 1921 till Borgå 21/7. Tåglängd 239 m. Tåget hade 10 vagnar (Dv16 + Dv15 + F + 3 Ei + Rkt + EFit + EFi + Ei + Em + Po).
Förarmiljön i Dv15/Dv16-maskinerna är spartansk men funktionell. Loken har blivit moderniserade bl.a. med mer lätt användbara förarbromsventiler Knorr D2b i stället för den ursprungliga Westinghouse N:r 4. Loken fick aldrig ATC. Även museiloken måste dock ha modern lokradio. (Numera ett Tetra-nätverk. Det gammalmodiga GSM-R -nätet är ju avskaffat i Finland.)
Även några Dm7-rälsbusståg rullade. Här ser vi kvällens grilltåg N:r 1917 i Hindhår 20/7 bestående av motorvagn Dm7 och släpvagn EFiab.
Vr1-maskinen har sin plats i lokstallet i den gamla depån i Böle mitt i Helsingfors. I bakgrunden skymtar den 10-spåriga stambanan mellan Böle och Helsingfors.
Det är sällan man får höra ångvisslor ljuda i den moderna miljön, men nu hände det i den varma högsommarkvällen. Det lägre huset till höger bortom lokstallstaket är dagens stationshus i Böle. Det lilla 2-axliga växelloket kom inte med till Borgå den här gången.
För transporter av ångtåget och personalvagnar använde vi Tka7-maskiner. (Det vore fel att kalla dem lok. Eventuellt kan man kalla dem lokomotorer.) Vi körde till Riihimäki för att tanka de gula maskinerna.
Det dubbla lokstallet i Riihimäki har givetvis två vändskivor. Järnvägsmuseets driftånglok har plats i stallet.
Och till sist ser vi lördagens trafik (den nedre hälften av grafen) som ett skärmklipp ur Julia-systemet. De smala linjerna är planeringen och de grova utfallet.