Järnvägshistoriskt forum

Hur var det med märkning av signaler generellt på slutet av 1950-talet? Har noterat att många signaler, trots att de har en beteckning i ställverket inte har någon märktavla.
Ett exempel här - Olseröd och detta torde då vara signal "A". Bilden är från 1957 och är från Digitalt Museum
Tärnsjö och detta torde då vara signal "B 1/2/3"

Förväntades föraren alltid ha total linjekännedom och förstå vilken signal det var frågan om och vilken station det var? När började man sätta ut stationssignaturen på signaler vid småstationer? Var det inte så att detta bara fanns när det fanns linjeblockering?

På Roslagsbanan i min barndom hade ju signalerna märktavlor med antingen nummer eller signalens beteckning. Vissa signaler, som vid Näsbypark var bara märkt "2/2". Roslagsbanespecifikt kantro?

En annan fråga som jag tänkt på länge. Hur kan det komma sig att bakgrundsskärmarna på äldre signaler inte är symmetriska kring den nedre ljusöppningen? Detta ändrades ju senare, varför ändrades det?

Lindman

Före 1973 var det bara de huvudsignaler som fanns vid sträcka med automatisk linjeblockering som obligatoriskt hade märktavla.

Märktavla för ljussignaler kom med i trafikreglerna (Säo) 1934, för. Den fanns i fyrkantig och i rund form, båda gula med svart text. Det stod inledningsvis inget i Säo om vilken betydelseskillnad de olika typerna hade, och inte vilka signaler som skulle vara försedda med märktavla. Märktavlor torde dock först ha införts för huvudsignaler och dvärgsignaler vid blockposter (nu: blocksignaler) samt för huvudsignaler på stora stationer. Det finns bilder från slutet av 1920-talet som visar att huvudsignaler för automatisk linjeblockering mellan Malmö C och Arlöv hade märktavlor, dock med annat, "hemmagjort" utseende.

Från 1947 angav Säo: ”Rund tavla användes på signal, som fungerar automatiskt och enbart reglerar tågföljden, fyrkantig tavla på signal, som förreglar [nu: kontrollbekräftar] växlar, rörlig bro e.d.” Det är troligt att denna princip hade använts ända sedan 1930-talet. (Obs alltså att fyrkantig märkskylt inte användes enbart på stationer, utan också vid blockposter vars huvudsignaler förreglade växlar på linjen.) Fortfarande sa Säo inget om vilka signaler som obligatoriskt hade eller vilka som kunde sakna märkskylt.

1959 infördes en ny typ av märktavla som var trekantig, och bestämmelserna både ändrades och kompletterades. Så här sa säo:
* Fyrkantig märktavla: ”Skall sättas upp 1) på bansträcka utan automatisk linjeblockering: vid behov på huvudljussignal och dvärgsignal, 2) på bansträcka med automatisk linjeblockering: på huvudsignal, som ej är blocksignal, och på infartsdvärgsignal.” Från 1963 skulle fyrkantig märktavla också finnas på sådan dvärgsignal med grönt sken som var placerad på station vid sträcka med automatisk linjeblockering.
* Rund märktavla: ”Skall sättas upp på blocksignal som endast reglerar tågföljden.”
* Trekantig märktavla: ”Skall sättas upp på blocksignal, som både reglerar tågföljden och förreglar växel, rörlig bro e.d.”

Beträffande platssignatur på märktavlan: Ursprungligen var det bara huvudsignaler och dvärgsignaler vid blockposter med särskilt namn som hade märkskylt med både blockpostens signatur och signalens särskiljande beteckning. När det nya linjeblocksystemet infördes på 1950-talet med likvärdig dubbelriktad signalering på båda spåren, angav man den bakomvarande stationens signatur på blocksignalernas märktavlor. (Vissa uppgifter tyder dock på att systemet med att ange bakomvarande stationens signatur tillkom senare.) Märktavlor på stationer hade ursprungligen ingen platssignatur, men på 1960-talet började man successivt införa sådan, med början på sträckor med fjärrblockering.

Från 1973 angavs i säo att alla huvudsignaler skulle ha märktavla, också semaforer. Undantagna var dock huvudsignaler vid lastplats eller rörlig bro på sträcka utan linjeblockering (nu: linjeplatssignaler i system M) som i stället fick en ny särskild tilläggstavla. Figurerna i säo med märktavlor visade att nu fanns det stationssignatur på alla märktavlor. Den trekantiga märktavlan som hade införts 1959 slopades, och i stället skulle nu blocksignaler som förreglade växlar ha en rund märktavla plus en särskild tilläggstavla.

1973 infördes också en fyrkantig röd märktavla. Sådan skulle finnas på infartssignaler till s.k. ”krysstation”, inofficiell benämning på en station på dubbelspårig bana som bara bestod av växelförbindelser från det ena spåret till det andra och där infartssignalen följdes direkt av blocksignalen vid stationsgränsen (nu: utfartsblocksignalen). Betydelsen av den röda märktavlan var att infartssignalen aldrig fick passeras utan tillstånd av tågklareraren, något som vid denna tid var tillåtet i vissa fall vid andra infartssignaler. 1994 slopades den särskilda betydelsen för den röda märktavlan, som dock kunde finnas kvar formellt ända till 2009; de sista försvann troligen i slutet av 1990-talet.

Vid TGOJ användes mellan 1958 och 1987 särskilda typer av märktavlor: mellanblå med vita siffror, först rektangulära på huvudsignaler på stationer och på blocksignaler som förreglande växlar, ovala på blocksignaler som inte förreglade växlar. Från 1973 till 1987 användes ovala märkskyltar på alla blocksignaler.

Vid Roslagsbanan användes SJ:s 1941 års Säo till 1959, och därefter SJ:s 1959 års säo till 1981. Det blev aldrig aktuellt att förse märktavlorna med platssignatur. Inte heller på Saltsjöbanan har märktavlorna någonsin haft platssignatur.

Även på SJ/Banverket/Trafikverket har det efter 1973 förekommit märktavlor utan platssignatur, nämligen på norra delen av Malmbanan. Från fjärrblockeringens införande där i slutet av 1950-talet hade varje huvudsignal ett nummer som var unikt för hela banan, så förmodligen tyckte "någon" att det var onödigt att 1973 byta ut alla märktavlorna mot sådana med platssignatur. Sådana märkskyltar finns fortfarande kvar på enstaka delsträckor, men de kommer att helt försvinna i samband med införande av system E2 (ERTMS) under det närmaste året.

2009 ändrades benämningen ’märktavla’ till märkskylt (och ’tilläggstavla’ till ’tilläggsskylt’).

2010 infördes märkskyltar i ”överstorlek” för användning på signalpunktstavlor i system E2.

2010 infördes också blå fyrkantig märkskylt med vit text för huvudsignaler på sträcka med s.k. tvåskenssignalering (som finns Malmöområdet och på Citybanan i Stockholm). Syftet är att påminna föraren om att signalbilden 'en grön' har betydelsen "kör 40" på sträcka med tvåskenssignalering.
/up