Myrheden ansågs inom järnvägeriet vara den station med det kallaste klimatet. "Alltid tretti grader kallt!"
Jag kan bekräfta detta. Varje gång jag stannat till i Myrheden har det varit trettisex grader minus. Antalet tillfällen uppgår till ett (1).
Jag var på väg norrut med nattåget när vi fram på småtimmarna väcktes av konduktören som gick från kupé till kupé och förklarade att vi stod stilla ute på linjen norr om Myrheden utan spänning. Vi uppmanades att klä oss varmt och att ta filtar från obokade sängar och sedan bege oss till cafévagnen där den yrvakna personalen lämnat sin tjänstekupé för att förvandla vagnen till ett väntrum för utkylda resenärer. Någon spänning fanns inte heller i den vagnen men om folk samlades där kanske vi gemensamt kunde hålla plusgrader med kroppsvärmen.
Ja, vagnarna blev fort utkylda, och med två filtar gick även jag till cafévagnen där det iaf var något drägligare. Efter en timme kom ett arbetståg från elavdelningen (i Jörn) upp bakom oss med en Z65 som knuffade ett gäng gråa arbetsvagnar med takbryggor. De tre-fyra elgubbarna bar trästegar och jordstänger från arbetståget och pulsade med detta bagage längs hela Nordpilen (?) fram till loket där de jordade ner kontaktledningen. Därefter klättrade sedan två av dem upp på lokets tak och sågade och bröt bort ena strömavtagaren modell skatbo. Några litsar behövde justeras och nått mer sysselsatte också killarna en stund innan jordningen togs bort och loket kunde återstartas.
Utetemperaturen uppgavs vara minus trettiosex.
PS
Myrheden är nog en farlig plats vintertid. Jag erinrar mig nu att jag varit med om ytterligare en malör därstädes vintertid under myggfria förhållanden.
Den andra gången reste jag åter med nattåget norrut då loket (en Rc?) fick grav lokskada norr om Myrheden, men kunde ännu ge tågvärme. Så småningom kom i gryningsljuset ett sydgående resandetåg förspänt av en Ra. Detta tåg kröp sakta emot vårt, kopplade och tryckte sedan ner oss till Myrheden City. Därefter losskoppling och via mötesspåret gick det sydgående förbi oss och fortsatte söderut. Stationshusytterväggstemperametern på det ännu orivna stationshuset rakt utanför vagnsfönstret visade ... Tadaaa! Minus trettiolagom eller så.
Efter ännu en stunds väntan kom en Ma från Boden, vilket kopplade till och efter en massa strul med otäta luftkopplingar och fastfrusna bromsblock kom vi iväg i god fart. I Korsträsk (?) tröttnade dock Ma:n med en motorgrupp som lagt av, eller hur det nu var. Vid det laget var dock ett efterföljande persontåg nära efter oss så alla resenärerna på vårt tåg fick helt enkelt kravla över till detta. Hur fortsatta resan tedde sig minns jag dock inte. Högst sannolikt var mitt resmål Kiruna, men hur jag till slut kom dit står nog lite oklart. Likaså hur man hanterade det kvarlämnade vagnssättet i Korsträsk.
Jaja, en dag på varuhuset, eller hur man nu ska uttrycka det.
PPS
Den ena av dessa händelser bör nog ha inträffat ca 1975-1977, den andra förmodligen ca vintern 1985-86.
PPPS
Jag inser också att de båda händelserna så här snart 40-50 år efteråt kan i minnet ha kontaminerats vad avser detaljerna? Skedde tex väckningen av konduktören och den anbefallna återsamlingen i cafévagnen istället vid den andra händelsen?
Strunt samma. Myrheden! Myggfritt!