Användning av batterilåda RK2220 (Nr 421) inom järnvägen
Postat: 17 okt 2024, 11:35
Några batterilådor typ LME RK2220 (Nr 421 i äldre LME-kataloger) återfinns i de telefonisakkunniges samlingar.
Det är frågan om en låda i trä som ser ut så här:
Med locket på. Med locket avtaget. Lådan är avsedd för två våta primärceller av Leclanchés utförande. Mer om cellerna hittar du här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Georges_Leclanch%C3%A9
Här är kataloglösblad Nr 159 från 15/2 1924. Lådan finns även med i betydligt äldre LME-kataloger och ingick i sortimentet under en mycket lång period. Som vi ser är lådan avsedd att hängas på vägg. Den elektriska anslutningen sker medelst de yttre kordongmuttrarna i lådans topp och de seriekopplade cellerna ansluts till kordongmuttrarna i lådans inre.
Enligt erhållen uppgift ska de återfunna lådorna ha järnvägsproveniens, vilket ger motiverad anledning till att ställa frågan på detta forum.
Lådans funktion är entydig. Det som de telefonisakkunnige främst funderar över är:
a) Synnerligen få batterilådor av detta utförande har bevarats för eftervärlden. Hur allmänt förekommande var de? Hade lådorna eventuellt en benägenhet att bli förstörda och kasserade p.g.a. spilld elektrolyt eller liknande orsaker?
b) I vilket eller vilka sammanhang förekom de inom järnvägen? Det är lätt att tänka sig att de användes i samband med bordtelefonapparater, som av naturliga skäl inte hade inbyggt utrymme för batterier, men kan man tänka sig andra användningsändamål, och vilka i så fall?
I fall arkivfotografier skulle påträffas med dessa batterilådor synliga vore de synnerligen välkomna.
Lådan tillhör gruppen teletekniska tillbehör som är synnerligen viktiga i samband med sammanställandet av historiska miljöer i ett (järnvägs)musealt sammanhang. De är lika viktiga som exempelvis tråd och kablar samt åskskydd för att skapa och återge en riktig bild av det historiska sammanhanget.
Det är frågan om en låda i trä som ser ut så här:
Med locket på. Med locket avtaget. Lådan är avsedd för två våta primärceller av Leclanchés utförande. Mer om cellerna hittar du här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Georges_Leclanch%C3%A9
Här är kataloglösblad Nr 159 från 15/2 1924. Lådan finns även med i betydligt äldre LME-kataloger och ingick i sortimentet under en mycket lång period. Som vi ser är lådan avsedd att hängas på vägg. Den elektriska anslutningen sker medelst de yttre kordongmuttrarna i lådans topp och de seriekopplade cellerna ansluts till kordongmuttrarna i lådans inre.
Enligt erhållen uppgift ska de återfunna lådorna ha järnvägsproveniens, vilket ger motiverad anledning till att ställa frågan på detta forum.
Lådans funktion är entydig. Det som de telefonisakkunnige främst funderar över är:
a) Synnerligen få batterilådor av detta utförande har bevarats för eftervärlden. Hur allmänt förekommande var de? Hade lådorna eventuellt en benägenhet att bli förstörda och kasserade p.g.a. spilld elektrolyt eller liknande orsaker?
b) I vilket eller vilka sammanhang förekom de inom järnvägen? Det är lätt att tänka sig att de användes i samband med bordtelefonapparater, som av naturliga skäl inte hade inbyggt utrymme för batterier, men kan man tänka sig andra användningsändamål, och vilka i så fall?
I fall arkivfotografier skulle påträffas med dessa batterilådor synliga vore de synnerligen välkomna.
Lådan tillhör gruppen teletekniska tillbehör som är synnerligen viktiga i samband med sammanställandet av historiska miljöer i ett (järnvägs)musealt sammanhang. De är lika viktiga som exempelvis tråd och kablar samt åskskydd för att skapa och återge en riktig bild av det historiska sammanhanget.