Järnvägshistoriskt forum

Hur var det med trafiken på KURJ de sista åren när trafik gick mellan Riddarhyttan (Bäckegruvan antar jag) och Krampen? Tidigare malmtrafik gick ju på smalspårsvagnar direkt till Köpings hamn, men när trafiken gick via Krampen så måste man väl antingen kört med överföringsvagnar eller så skedde omlastning vid Krampen.

På den tiden hade man malmavtal med Fagersta så jag antar att malmen gick till masugnen där... ?

Har aldrig sett några bilder från den tiden - är det någon som sett något från perioden efter 1966 på norra delen av KURJ ?

Jag pratade med en lokförare för många år sedan, med ett förflutet från banans SJ-tid. Han nämnde i en bisats att det var ett problem med att köra malmtågen på banan eftersom stångkopplen hade en tendens att krökas på grund av vagnarnas vikt. Jag har dock ingen närmare information om trafiken än så.

Uddeholm köpte gruvan 1967. Banstumpen ägdes av SJ men arrenderades av Riddarhytte AB från juli 1966 till maj 1969. Som dragkraft användes två lokomotorer, Z4tu 316 och 317. Litterat tu användes av SJ för fordon med spårvidd 1093 mm. I maj 1967 överfördes 317 till Hagfors där den fick tillbaka spårvidden 891 mm. Den fick nummer NKlJ 3 och kom att ofta användas i växlingen i Hagfors. När den sista trafiken upphört i Riddarhyttan kom också 316 till NKlJ. Även den byggdes om till 891 mm. Uddeholm sålde gruvorna i Riddarhyttan till Fagersta 1970. Överföringsvagnarna hamnade som reservdelsförråd i Hagfors.

Intressant... Innebär det att de sista årens malmtrafik alltså gick på överföringsvagnar ? Vad var det för (malm-) normalspårsvagnar som användes då kantro ? Hur stort axeltryck kunde man plåga 1093-banan med - 10-12 ton eller så ?

Har sett bilder med Z4tu-draget malmtåg på väg ner till Köping, men då var det smalspåriga I-vagnar. Vad kan dessa ha lastat - 15 ton eller så ?

En stor del av smalspårsvagnarna på fd KURJ var treaxliga. Några av dessa lastade 18 ton och ett fåtal lastade 25 ton. Det stora flertalet lastade 20 ton.

8 av överföringsvagnarna ändrades till 891 mm och blev trafikvagnar på NKlJ med nr 1700-1707.

Vad gäller trafiken skulle det vara intressant om någon har närmare uppgifter. Enligt Järnvägsdata så upphörde malmtrafiken till Köping redan på våren 1965 samtidigt som spåren till Bäckegruvan och Källfallet upphörde att trafikeras. Det skulle kunna innebära att man övergick till malmtransporter på överföringsvagnar redan under SJ-tiden men det skulle i så fall innebära lastbilstransport till Riddarhyttan. Någonstans tror jag mig ha sett att transporterna under de sista åren gällde sågat virke från Riddarhytte AB såg i Riddarhyttan men minnesbilden är så diffus att den mycket väl kan vara fel.

Gunnar Lilienberg skrev: ↑03 nov 2024, 18:10 Jag pratade med en lokförare för många år sedan, med ett förflutet från banans SJ-tid. Han nämnde i en bisats att det var ett problem med att köra malmtågen på banan eftersom stångkopplen hade en tendens att krökas på grund av vagnarnas vikt. Jag har dock ingen närmare information om trafiken än så.

Förtydligande: Jag hade faktiskt inte någon aning om att spåret till Riddarhyttan trafikerades som ett industrispår av Uddeholm den sista tiden. Jag vet inte om nämnde lokförare arbetade för Uddeholm eller för SJ.

Jo, Källfallet stängdes ju först, men Bäckegruvan var ju i drift till 1979/80. Det verkar ju märkligt om man körde lastbil från Bäckegruvan ner till Riddarhyttan om spåren låg kvar, men det kanske var så. Det blir ju rätt bökigt med omlastning och det är ju en sträcka på ca. 5 km.

På historiskt.nu så står det ""I juli 1966 lades den allmänna godstrafiken ned mellan Riddarhyttan - Bäckegruvan samt Riddarhyttan - Källfallet". I detta fall var det ju frågan om enskild godstrafik så kan det ha varit så att lastningen trots allt skedde vid Bäckegruvan ?

Läget för de mellansvenska järnmalmsgruvorna försämrades väldigt fort från mitten på 1960-talet och stora investeringar och planer som gjordes kunde gå om intet bara något år senare. Uddeholms insteg i Riddarhytte AB torde ha varit en av många felsatsningar, men det är ju alltid lätt att vara efterklok.

Hittade denna länk förresten - intressanta bilder från 1971 - gissar att det är precis innan banan revs: https://www.fotosidan.se/blogs/bob-bovi ... an-den.htm .

I en tråd i gamla forumet från augusti 2020 redovisade Kjell Aghult fakta som i alla fall är relaterat till den här trådens frågeställningar.

Tack - ytterligare några datapunkter.

Dock kvarstår frågan hur det såg ut efter det att trafiken till Köping upphörde och när denna sista trafik de-facto upphörde, dvs. hur länge detta arrangemang pågick och hur det såg ut.

Kikar man på sträckningen för nuvarande riksväg 68 från Bäckegruvan till Fagersta på kartbild.com så verkar denna ha tillkommit mellan 1960 och 1975 och avståndet är endast 25 km. Det kanske var så att man i slutändan insåg att det var mer rationellt att köra med lastbil direkt och tanken på att bredda Krampen-Riddarhyttan övergavs.

Försökstransporter av malm Riddarhyttan‒Köping på lastbil hade utförts redan 1962, och fr.o.m. 1 mars 1965 överfördes transporterna av malmprodukter från Riddarhyttan till lastbil. (Det finns förvisso uppgifter i Riddarhytte AB:s arkiv som antyder att transporterna i praktiken kan ha pågått även under april 1965.) Emellertid fraktades kopparslig till Rönnskär även senare över Krampen, och i denna trafik tycks överföringsvagnar faktiskt ha använts. De stora godsslagen på sträckan Riddarhyttan‒Krampen under Riddarhytte AB:s arrendetid var annars massaved (främst till Skoghall) från bolagets barkningsstation i Riddarhyttan, lokalt ännu kallad Barkplan, och sågade trävaror från sågverket. Det var också dessa godsslag som utgjorde RAB:s motivation för att arrendera banan. Lastning ägde emellertid rum också i Bäckegruvan under dessa år. RAB sade 11 september 1968 upp arrendet fr.o.m. 30/4 1969. Ännu hösten 1968 uteslöt inte bolaget att ett nytt avtal kunde slutas med SJ (en besiktning av banan visade att den skulle kunna trafikeras ytterligare något år utan att underhållskostnaderna skulle bli alltför höga), men så skedde som bekant inte. Exakt när trafiken upphörde är veterligen inte känt.