Tjänstgöring på driftplatser i ödemarken (Bana)
Under krigsåren var min far banvakt i Björkåbacken, norr om Selsjön i Ångermanland, på stambanan genom övre Norrland. Där fanns en banvaktstuga och inte mycket mera, ingen väg.
Så när min äldste bror skulle komma till världen, fick far ställa trampdressinen på spåret och trampa ner till Selsjön och hämta barnmorskan. Återfärden blev mera ansträngande, det var inte bara uppförsbacke, barnmorskan var inte av den slanka sorten och återresan blev svettig.
Barnmorskan kom dock fram i tid och min bror kom till världen, frisk och stark.
Sedan upprepades proceduren en kort tid senare. Då var det prästen som fick hämtas till dopet.
Jag vet att min far berättade att det vid andra tillfällen sändes extratåg i form av ensamt lok för att forsla just barnmorskan till föderskor.
På Riksgränsbanan var de boende helt hänvisade till tåg och dressiner. I många år skickade bönderna mjölk från kusten, Sunderbyn och Sävast, varje dag med tåg till mottagare mellan Kiruna och Riksgränsen. Min granne i Sunderbyn har kvar en kopparplåt som angav bestämmelsestation för mjölkkrukan och var den sedan skulle returneras.
![[*]](themes/default/images/complete_thread.png "Öppna hela tråden"){kind=small}