Hur mycket vind klarar en vägbom innan den blåser av? (Bana)
Hej!
Följande är fallet:
Brädbommar började ersätta äldre bomkonstruktioner under 1950-talets början. Före dess användes träspiror, eller koniska järnrör för bomlängder över 5 meter. Brädbommar började införas samtidigt som ÅSSA-drivet, vilket installerades för första gången vid Nyby vägkorsning utanför Laholm. Senare kom man även att bygga om äldre fällbomsstativ så man kunde montera brädbommar även på dessa. Om du åker till Vadstena och tittar på anläggningen vid Riksväg 50 så ser du Christer hur denna konstruktion ser ut.
Bommar i standardutförande kan som längst vara 10270 mm räknat från bomaxeln, men ÅSSA kunde på sin tid leverera detaljer för att skruva ihop bommar upp till 12 meters längd. Denna extremt långa variant har jag endast sett på ett ställe, nämligen längs det numera rivna smalspåret i Växjö. Minns dock inte vad vägen hette. I Vadstena fanns även bommar som var 12 meter långa en gång i tiden, men då vägen breddades ytterligare på 1990-talet så kompletterades vägen med två bomdriv (som kommunen naturligtvis inte betalade för). Dessa bommar var dock av specialkonstruktion med av SJ i Mjölby egenhändigt hopsvetsade mellanstag.
Bommar av maxlängd dryga 10 meter är sällan förekommande på Banverket numera, så jag har under mina 18 år vid Banverket aldrig hört att några bommar blåst av, inte ens på västkusten. Däremot har fullt friska 10-metersbommar blåst av på WFJ vid några tillfällen, men då rör det sig om platser där vinden kommer åt från Vättern ohejdat. Bommarna kommer i självsvängning, det nedersta tvärstaget går av, och sedan är det kört! Jag funderar på att specialtillverka tvärstag med dubbla stagrör i en eventuell framtid.
Då stormen Gudrun rasade var jag själv ute och jobbade vid en av WFJ vägkorsningar, och där stod då en av bommarna ännu kvar. Bommen var i milt sagt uruselt skick, men stod pall för stormen i allafall! Då vi året därpå demonterade den så ingen skulle få den i huvudet, ramlade en del av brädorna i bitar, så rutten var den.
Så risken är nog väldigt liten att fullt friska brädbommar blåser av, även vid orkanstyrka.
Brädbommar består av ett fåtal detaljer och är därmed enkla att montera. För att skruva ihop en bom krävs följande detaljer:
Två rotbrädor 4 meter långa
Två mellanbrädor 4 meter långa
Två toppbrädor 3,5 meter långa
5 tvärstag av olika längder
En sats med M8 eller UNC 5/16-vagnsskruv
Minst tre reflexer och träskruv till dessa
En bomlykta
Kabel till lyktan, och klammer till kabeln
En staglina för bommar med toppbrädor
Två mellanläggsplåtar vid bomdrivet
Två staglinefästen
16 skruvar för att fästa bommen i drivet (UNC 3/8x38 för ÅSSA-driv)
En sats med ovanstående detaljer kostar runt 5000 kronor om jag inte minns helt fel, så det är ju inte några otroligt dyra prylar.
Nackdelen med brädbommar är att de ruttnar och därmed kräver underhåll. Att inte Banverket gått över till bommar av någon form av plastmaterial är för mig en gåta. Vid kanalbolag och liknande går det dock bra att tillverka bommarna av aluminium, och det har man ju sett både här och där. Banverket kan inte använda bommar av ledande material av naturliga skäl.
Att demontera bommarna för vinterförvaring låter besvärligt. Tror inte man vill lägga så mycket tid som det skulle kräva på detta, även fast det ju vore ett sätt att alltid hålla bommarna i ett perfekt skick! Tacken man får av att göra detta kommer säkert att bli att någon halvblind gubbe i keps kör genom bommen det första som händer då man monterat upp dem igen efter vinterförvaringen. :-)
![[*]](themes/default/images/complete_thread.png "Öppna hela tråden"){kind=small}