Benämningarna snälltåg och persontåg har använts lite olika genom tiderna. De enskilda järnvägarna benämnde ofta rätt många av sina tåg snälltåg, trots att de kunde ha samma uppehållsmönster som vanliga persontåg på samma sträcka. Skillnaden kan ha bestått i olika regler för godsbefordran i snäll- och persontåg.
Vid SJ var principen länge att snälltåg passerade småstationerna medan persontågen vanligen stannade på alla stationer. Snälltågen hade begränsningar i godsbefordringen. Dessutom tillämpade SJ tilläggsavgifter för snälltågen, s k snälltågstilläggsbiljetter, som hade samma pris oavsett reslängd men olika för de olika vagnsklasserna. För korta resor blev det därför ganska dyrt att åka snälltåg.
På 50-talet började man låta snälltågen gå som snabba persontåg utan tilläggsbiljett på vissa sträckor. Uppehållsmönstret var ändå liknande snälltågens, i många fall detsamma. Exempel på detta är tågen 43/44 Ängelholm - Malmö, 31/32 Kil - Charlottenberg (vill jag minnas), 39/40 på Västkustbanan (åtminstone delvis), 52/53 Norrköping - Västerås, 55/58 Norrköping - Nässjö (vissa tider), 83/84 Norrköping - Nässjö, 87/88 Malmö - Trelleborg F.
Med tiden försvann snälltågstilläggen, och senare också begreppet snälltåg.
Under 50-talet fanns också begreppet ilsnälltåg. Deras snabbhet skapades genom att de liksom expresstågen inte medförde gods, vilket gjorde att deras uppehållstider på stationerna blev korta. Men de hade inte speciellt hög största hastighet och inte heller speciellt snabb materiel. X0a7 och D-lok förekom i dessa tåg.
Sven B