Ett av Rääfs yttranden i riksdagen var att: "järnvägarna verkade förklenande på kropps och själsförmögenheterna". Rääfs motstånd kan ju lätt beläggas genom läsning av riksdagsprotokoll. Men många historier om järnvägsmotstånd är myter. Således brukar prästerna utpekas som stora järnvägsmotståndare men sanningen är att prästerståndet var det stånd i riksdagen som mest konsekvent röstade för järnvägar. En seglivad myt som även publicerat i akademiska sammanhang är att prösten i Tryde i Skåne var en stor järnvägsmotståndare. Hans mostånd anses vara orsaken till att stationen hamnade i Tpmelilla. Sanningen är att han tecknade inte mindre än fem aktier i Ystad-Eslövs järnväg, vilket den jan se som franskar YEJs aktietecdkningslista (Riksarkiovet) kan konstatera. Många av hans kollegor tecknade aktier men ingen annan präst kom upp i fem.

I nutid brukar väl annars just präster pekas ut som uppriktiga järnvägsvänner och i SJK finns ett antal av kyrkans folk.
T.ex ärkebiskop emeritus Wejryd som även syns i det här forumet.
Jag tog upp saken med prästen som jordfäste min mor vid samkvämet efteråt. Och jo han kände till att präster ofta var tågvänner men han visste ingen förklaring för varför. Han var själv inte med i någon förening men berättade att han i England brukade passa på att köpa tågböcker och tågtidskrifter.