Ett av Rääfs yttranden i riksdagen var att: "järnvägarna verkade förklenande på kropps och själsförmögenheterna". Rääfs motstånd kan ju lätt beläggas genom läsning av riksdagsprotokoll. Men många historier om järnvägsmotstånd är myter. Således brukar prästerna utpekas som stora järnvägsmotståndare men sanningen är att prästerståndet var det stånd i riksdagen som mest konsekvent röstade för järnvägar. En seglivad myt som även publicerat i akademiska sammanhang är att prösten i Tryde i Skåne var en stor järnvägsmotståndare. Hans mostånd anses vara orsaken till att stationen hamnade i Tpmelilla. Sanningen är att han tecknade inte mindre än fem aktier i Ystad-Eslövs järnväg, vilket den jan se som franskar YEJs aktietecdkningslista (Riksarkiovet) kan konstatera. Många av hans kollegor tecknade aktier men ingen annan präst kom upp i fem.

Jag kan faktiskt tänka mig att i byar där det skulle byggas järnväg så var nog ofta bryns präst eller präster de som kan ha varit mest positiva till byggandet av järnväg. Den övriga befolkningen kan nog ha haft en rätt skeptisk inställning. En del tyckte nog att det var nytt och spännande och ansåg nog att detta var något man kunde tjäna på. Medan andra var rädda. De såg det som ett hot och undrade om de kunde leva ett normalt liv även när tågen började rulla osv. Och många invånare hade aldrig varit i andra samhällen än just den egna byn osv. Men prästerna var mer vana vid att röra på sig. De visste ofta lite mer än de övriga hur världen utanför såg ut med mera. Och därför var de nog ofta de som var mest positiva till att järnvägen skulle drav förbi deras by. På detta sätt kunde de dels själva lättare ta sig fram för att hålla kontakter med övriga inom deras jobb, men de kunde också se det som en möjlighet för byn att få lite bättre levnadsvillkor osv. Ofta var ju prästerna i byn lite mer moderna än de övriga byborna rent allmänt, så då låg det i deras natur att vara positiva.