Amerikanska kontinuerliga hyttsignalsystem baserade på kodad spårledningsmatning (T-banan i Stockholm som exempel) har funnits sedan en mycket lång tid tillbaka och i förbundsrepubliken Tyskland utvecklades LZB-tekniken med ett kontinuerligt och dubbelriktat informationsflöde mellan fordon och LZB-centralen under mitten av 1960-talet. De kontinuerliga systemen har ju stora fördelar gentemot system med diskontinuerlig informationsöverföring såsom PZB och ATC eftersom ändrat försignalbesked når fram till fordonet omedelbart. Förmodligen skulle införandet av ett kontinuerligt system här i norden ha inneburit en övermäktig kostnad både i signaleri och fordon vid den tiden som här avses. Å andra sidan kan man inte undgå tanken att protektionistiska tankegångar skördade liv eftersom man inte köpte in något som fanns färdigt utan ville göra det själv. Slutresultatet med ATC-systemet blev en stor framgång för den svenska järnvägssignalindustrin, som dessvärre under senare år har blivit såld och avvecklad.