Kontaktledningsspänning vid SJ 1960 (Elektrifiering/elektrisk drift)
I ett SJ-kompendium för personalutbildning 1961 anges följande:
Nominell kontaktledningsspänning är 15 kV, men spänningen får variera mellan 12 kV och 16,5 kV. Omformarstationerna matar ut cirka 16,5 kV.
Numera kan man väl med återmatande broms få avsevärt högre spänningar, men jag tror mig ha läst någonstans att 18 kV skall vara max.
Nu hittade jag ytterligare uppgifter, i Bulletin of the international railway congress association 1960 där man behandlade eldriftens påverkan på signalsystem och telekommunikationer. I en rapport skriven av Sven Svensson vid Kungliga Järnvägsstyrelsens elektrotekniska byrå jämförs uppgifter om eldrift i olika länder. För svenska SJ anges
Frekvens 16 2/3 Hz +- 0,1
Minimifrekvens 15 2/3, vilket ju var ungefär vad som var normal frekvens på den del av Malmbanan som matades direkt från Porjus och Nygårds kraftverk. För NSB anges däremot endast 16 2/3, men inom parentes att Narvik - Riksgränsen hade 15,4 Hz)
Spänning vid omformarstation: 15 - 16,5 kV
Spänning vid drivfordon: Medelvärde 15 - 16,5 minimivärde 12 kV
![[*]](themes/default/images/complete_thread.png "Öppna hela tråden"){kind=small}