Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 38. Inte linjeblock (Bana)
Jag var "håknurr" (huvudkonduktör, föraren var oftast Tbfh på RB:s resandetåg) på ett annalkande tåg från Stockholm, och vi hade fått besked om lokskada på ett föregående tåg som alltså stod kvar i Österskär. Jag har ett minne av att vi lämnade våra passvagnar i Åkersberga, men samtidigt säger samma minne att det var ett storlok vi hade i vårt eget tåg.
Tja, hur gjorde vi egentligen? jag vet alltså inte...
Blev det inte någon slags "vut med hjälpfordon"?
Ja, mest "nån slags" i så fall... Men nej, varför det. Vi körde tåg efter tidtabell, vi kunde utan svårighet komma till stationsgränsen men där torde infsi ha visat stopp. På en lokalbevakad station med egen tkl hade det väl blivit lite § 52, och så var saken klar. Möjligen kvarlämnande av vagnar på linjen (dvs utanför infsi) för att få utrymme att idka rangering en stund. Två tåg, tre spår, en man, typ. (Yarå, jag kan originalversionen. Det var jag var tkl där den gången. Eller kanske inte, om jag tänker efter..? :-P ).
Hade vi haft en motorvagn (helst då en sjua eller nia) så hade vi nog bara lämnat våra vagnar i Åkersberga, skrämt in återstående resenärer i motorvagnen och rullat ner till Österskär. Det hade ju varit busenkelt att komma till Ösk och koppla till, göra bromsprov och sen åka norrut igen (kolla kartan, geografin är lite lattjo där! :-D ). Dock tror jag vi hade lok med oss...
* * * * * * *
En annan gång var jag åter Hknr, nu på ett gryningstomtåg till samma Ösaterskär. Vi hade tommat iväg vid sex-hugget, och två minuter före oss rullade ett tomtåg till Lindholmen (eller Kårsta?) ut från Östra. Snart hörde vi tåget före oss ropa upp fjärren och meddela lokskada och stillastående, och strax kom vi en blocksignal i stopp (och såg trasan några hundra meter framför oss).
Fjärren fick ur sig ett gäng intressanta svordomar, muttrade hörbart en stund, diskussion pågick i bakgrunden och sen återkom dom och frågade båda de aktuella tågen vilka konduktörer de hade med sig. Resp förare svarade och sen sa fjärren att vårt tåg fick passera (ja, det blev väl något litet S-antecknande i S-anteckningboken invid mikrofon-fästet) blocksignal ditt och datt i stopp. Vi skulle gå fram och koppla i baken på trasan och efter genomfört bromsprov knuffa eländet mellan hpl Enebyberg och stn Roslags Näsby (Rnb). Vi skulle där stanna precis ovanför krönet av den långa backen ner till Rnb. När vi stod still skulle vi säkerställa att det trasiga tåget hade fullt tryck i dragfordonets luftbehållare, sedan skulle vi koppla loss och ge en försiktig men lagom knuff till trasan så de fick upp farten. Vi skulle stanna igen och trasan skulle hålla farten och rulla in på spår 3 i Rnb och stanna där.
När de hade meddelat att de stod still där skulle vi få tillstånd att börja rulla, och få körsignal in på spår 1 och tågväg ut mot Ösk.
Båda förarna bekräftade saken. Jag stod redan nere i makadammen och kopplade genast loss luft och ställde scharfenbergskopplet i skjutsläge och visade sedan "klart" till Hknr på det andra tåget som svarade med samma signal. Sedan sade jag till min förare att det var klart att knuffa, och klättrade själv ombord.
Tja, knuff upp till ca 20-25 km/tim och sedan broms till stopp. Det andra tåget rullade iväg med ökande fart nerför utförslöpan. Vi stod ju redan så att vi såg Rnb där nere i dalen, och såg dem rulla in på spoår 3. Så snart de gått av växelspårledningarna i sin växelgata gick växlarna om till vår tågväg och infsi gick upp i "kör" för oss. (Egentligen två gröna, ity tågvägen ut mot Viggbyholm utgjorde grenspårsläge i den tågspårsskiljande växeln norr om plattformarna.)
Hela föreställningen från stopp uppe i backen tills vi rullade förbi trasan på stationen hade väl tagit 3-4 minuter. Sedan låg redan ett utskickat hjälpfordon från Östra i stort sett på blocket bakom oss. Det kopplade i baken på det trasiga tåget, och knuffade sedan upp det till Lindholmen där vändning skedde på sådär 10-15 sekunder. Konduktören berättade att han handgripligen lyfte upp en äldre tant från plattformen till vagnen och visade sedan RB:s motsvarighet till "avgång".
Båda de inblandade tåg var sedan i stort sett i tid tillbaka till Östra. Båda förarna hade väl dock fått visa lite "engagerad" körning för att äta upp de (få) förseningsminuterna. Rappa konduktörer är förstås också en förutsättning. Detta skedde alltså i morgonrusningen på RB, som väl kunde anses vara "välfylld" med tåg. Under de mest belastade 60 minuterna (från ca kl 07.14 - 08.14) passerade tex 17 (tror jag) söder- och norrgående tåg över den enkelspåriga Stocksundsbron.
Så, varför hade det behövt bli vut med hjälptåg där i Österskär?
![[*]](themes/default/images/complete_thread.png "Öppna hela tråden"){kind=small}