På sidorna 180, 184 och 185 i "De sista svenska Ångloken" återfinns några av mina få lyckoskott i lokfoto-branschen - fina vinterbilder från DONJ i februari 1963.

När en annan bild ur samma serie, tagen samma dag, dyker upp i Stig Svallhammars nyaste bok, "Sista tåget Ut", blir jag rent beklämd.

Reproduktionen är inte usel, den är fullkomligt avskyvärd - gråsvart och totalt kontrastlös!!!

Förläggaren har ursäktat sej med att "vi försökte jobba en massa med din bild men fick inte till den bättre än så här".

Har herrarna aldrig hört talas om Photoshop...? (Och säkert finns det ännu listigare och vassare "tvättmedel" för knepiga foton i dag...)

Jämför gärna de båda böckernas återgivning.

Dåligt! URDÅLIGT!!!

Att digitalteknik skulle mer eller mindre sabotera möjligheten att manipulera ett foto, det tror jag inte på en sekund.

PS - Felet jag gjorde var tydligen att låna ut originalnegativet i stället för en fotokopia! Men förläggaren kunde ju åtminstone ha hört av sej; mera bråttom än så var det inte.

Något liknande hände med Spårvägssällskapets bok, Stockholm på spåret (Lange [red], 1998), där till och med omslagsbilden är suddig. Man undrar ju vad som har hänt i båda fallen, är det hos tryckerierna som det går snett pga otillräckliga instruktioner kanske? Jag kan i och för sig livligt föreställa mig att kunskapen om kopiering är lite sviktande numera, men det borde ju ändå finnas kontrollinstanser som kan upptäcka felet innan boken trycks.