Bara en allmän kommentar:

S k "formsignaler" av exakt denna eller mycket snarliknande typer/storlekar var däremot ganska vanliga på många håll världen runt under hela 1900-talet, bl a på USA:s östkustbanor, t ex Pennsylvania RR. En del av dessa tror jag ännu är i bruk!

ja, de förekommer fortfarande och benämns position light signals. Det finns två varianter; den höga signalen ser ut ungefär som rangersignalerna i Ludvika och den låga (dvärgvarianten) är som våra dvärgsignaler men vanligen spegelvända vid järnvägar med högertrafik. De höga och låga signalerna har alltså i princip samma funktion, men när en hög signal inte får plats och kanske heller inte behövs pga låg hastighet har man satt upp en dvärgsignal istället.

Ture Hård på SJ signalavdelning var på studieresa i USA på 1920-talet, och införde sedan position light-signaler i Sverige. Men av för mig okänd anledning beslöt han att använda den höga (stora) PL-signalen som rangersignal för att reglera växlingen på växlingsryggar och liknande, och den låga (dvärgsignalen) som manöversignal på sådana platser där man t ex behövde hindra växlingsrörelser från att korsa tågvägar.

De första rangersignalerna kom nog i Nässjö. Bilden nedan tog jag i Ludvika 1975:

Det finns förstås i Nordamerika också höga och låga varianter av signaler med färgade ljus. I Sverige har sådana låga signaler inte varit vanliga förutom vid Saltsjöbanan (system designat av Hård efter amerikansk förebild) och som mellansignal vid sidotågväg på några få platser vid det statliga järnvägsnätet.