Borde väl sannolikt bero på vilken tidsperiod vi talar om.
Om man avser tiden då flertalet ånglok byggdes, dvs. 100+ år sedan så var det ett mjukt Martinstål som användes.
Jag har flera gånger förundrats över hur mjukt det är/var.
Undrar om tillverkningsmetoden kan spela in. Man smidde ju ut hela koppelstängerna och vevstakarna ur massiva klumpar. Och det skedde manuellt i en trycklufts- eller ånghammare. Helt fascinerande att se hur man hanterade de långa vevstakarna och vände och vred dem allt medan hammaren kontinuerligt dunkade.

Hur mjuka de är kan man se på bilder när loket har gjort spaghetti av delarna, t.ex. det norska loket för ett par år sedan. Kanske en fördel med mjuka delar då för att minimera skadorna?

Vi har rätat lätt krokiga delar i lilla hydraulpressen i Mariefred och även då märktes det hur mjuka det är. Förvånansvärt liten återfjädring.

Dag B