På Gunnar Ekevings eminenta hemsida kan man få reda på mycket om bl.a. semaforer och hur de har utvecklats genom åren. Det står beskrivet i de äldsta handlingarna att semaforvingarna ska vara
placerade "synligt från tåget till vänster om masten". Detta kommer igen i all skrivning om semaforer. När det gäller T-semafor är det den vänstra vingen om masten som gäller för tåget.
Min fråga är: Har det varit så på alla järnvägsbolag, oavsett om man har haft t.ex. högerkörda lok? Eller om semafor varit placerad till höger om spåret (Tysk förebild?) har det funnits
semaforer i Sverige med vingarna till höger?
Peter Johansson

Semaforsignaler på järnvägar har sitt ursprung i de olika semaforsystem som utvecklades för militära bruk. I Storbritannien var det Generalen Pasley som år 1841 föreslog att den semaforbaserade fälttelegrafen kunde modifieras för användning på järnvägarna. Förslaget mottiogs posotovt och man började installera semaforer. Eftersom britterna av historiska skäl körde på vänster sidan på både väg och järnväg blev det naturligt att semaforvingen som gällde för tågets färdriktning skulle vara den som pekade till vänster om masten/stolpen, och signalerna placerades på vänster sida om spåret. (Som parentes, det var av samma historiska skäl som föraren av de första loken satt på höger sida, precis som kusken gjorde på en vagn.) På liknande sätt så placerades signaler på höger sida i Tyskland och Nederländerna, med semaforvingar som pekade till höger om spåret.