Intressant, tack! Ett blad ur tidtabellsboken del B, som tydligen användes för bispårstågen/växlingstågen mellan Hälsingborgs färjestation (Hbf) och Hälsingborgs central (Hb). Jag lägger märke till:

* Man refererar till "av Ddc [driftdistriktschefen] utfärdad instruktion" i tidtabellsboken del A. Driftdistrikten infördes vid 1963 års omorganisation, alltså tidigast från 1963.
* "Bispårstågen" talar man om, trots att 'bispår' försvann ur trafikreglerna (säo) 1959.
* Största tillåtna hastighet är 6 km/tim. Verkar rimligt vid körning på spåret i gatan, men jag kan inte tro att man höll den hastigheten när tåget (eller dess främsta ände) hade kommit in på bangården i Hälsningborg C (resp. Hälsningborg F). (Edit: se nedan.)
* I tågnumret ingår ett 'V' utöver siffrorna. Det är nog ordet 'växlingståg' som har gett upphov till det, eller kanske tvärtom.
* Texten "Extra bispårståg anordnas vid behov av tågklareraren vid Hbf efter överenskommelse med tågklareraren vid Hb" får mig att undra över hur mycket "normalbyråkrati" ett sådant beslut medförde. Full säo-tillämpning med sändande av order på blankett S5 Extratågs gång / Tågs inställande, eller bara ett telefonsamtal och en enkel anteckning i tågklarerarboken? (Edit: se nedan.)
* Möten med möteskontroll är angivna (kolumnen med liggande kryss, icke inramade uppgifter). Men hur gjorde man vid mötesändring (kvarhållningsorder, framgångsorder) och vid möte med extratåg eller vid inställt mötande tåg? Användes verkligen säo:s regler fullt ut för dessa situationer här? undrar jag. (Edit: se nedan.)

Edit: En hel del av frågorna får svar om man tittar på det utdrag ur tidtabellsboken del A från 1959 som Gunnar Ekeving har publicerat på sin webbplats.