Termen slutsignal har använts i trafikregler för svenska järnvägar (Sio, Säo, säo, JTF, TTJ) sedan 1923. Själva företeelsen slutsignal är dock äldre: En utmärkning av sista fordonet i tåg har funnits sedan starten 1856 som nattsignal på alla tåg och sedan 1877 som dagsignal på tåg med vagnar.

Ordet 'aktersignal' har aldrig förekommit som ett officiellt järnvägsord, vad jag förstår. Det är ett slangord som kanske uppkom som en skämtsam benämning på det som sattes upp "i aktern".

Lite mer fakta i målet:

* För tåg som består av endast lok användes termen slutsignal inte förrän 1979. Inte heller fanns 'slutsignal' på tåg som bestod av rälsbuss klass B (förekom till 1966). Sådana tåg skulle dock visa "rött sken bakåt" som nattsignal.

* Slutsignal på ett tåg kan numera bestå av
-- tänd(a) fast(a) slutsignallykta(-or). Förekommer i princip om ett drivfordon eller en personvagn går sist.
-- uppsatta flyttbara slutsignalskärmar (reflekterande, om de ska användas som nattsignal). Förekommer i princip om en godsvagn går sist.
-- uppsatta flyttbara slutsignallyktor (tända, om den ska användas som nattsignal). Förekommer i princip inte längre, men är tillåtet.

* Det röda sken som visas på ett lok vid växling kallas inte 'slutsignal', utan det utmärker lokets bakände (så att man vet åt vilket håll signalbeskeden "framåt" och "back" innebär när loket går ensamt eller har fordon kopplade till båda ändar). Termen är bakändessignal.

* Vid växling med motorvagnsfordon är det de tända fasta slutsignallyktorna som utmärker motorvagnssättets bakände, men det är alltså ändå inte fråga om 'slutsignal' vid växlingen, utan 'bakändessignal'.
/up