Jag har för mig att jag på något ställe sett att omläggning skett med en ringförsedd kedja som gick ned i den brunn där själva omläggaren satt.
På spårvägar förekom att växlar lades om med hjälp av ett växelspett. På äldre spårvagnar hängde växelspettet på spårvagnens front och det fanns ett öppningsbart fönster som föraren kunde öppna och lägga om växeln utan att lämna vagnen.

Omläggning med spett är ganska vanligt fortfarande, i alla fall vid fel på den elektriska omläggningen eller t ex i depåer. Sådana växlar använder inte tyngdkraft utan kraften som håller den anliggande tungan mot stödrälen kommer från en fjäder. En vanlig lösning är att fjädern verkar på en vridbar hävarm som därvid trycker dragstången åt ena eller andra hållet.