Även i Sverige användes längre tillbaka huvudsignaler som visade tågväg och inte tillåten hastighet. Dock fanns endast ett fåtal signalbryggor med många signalvingar, exempelvis i Malmö. De flesta stora bangårdar i Sverige var fram till 1920-talet oförreglade, och då räckte det med en envingad semafor vid infarten. Sedan gick man successivt över till hastighetssignalering.

En orsak (utöver tågvägssignaleringen och "co-working arms" ) till att brittiska signalbryggor ofta har många vingar är att man inte sällan har signalsäkrade rörelsevägar även för växlingsrörelser, och då blir det en liten vinge för varje växlingsväg.