Okänd TGOJ Ma drar tåget.
Foto J-P Harboe

Den högra av de två dvärgsignalerna i den närmaste kontaktledningsbryggan är kombinerad med en stopplykta för avkortad tågvägs slutpunkt (nu: slutpunktsstopplykta). Det gäller även den dvärgsignal som vi skymtar i följande kontaktledningsbrygga. Från 1973 byttes successivt den kombinationen ut mot en huvuddvärgsignal, alltså inkluderande grönt sken, där den f.d. stopplyktan troligen fick vara kvar som huvuddvärgsignalens röda ljusöppning.

Den vänstra dvärgsignalen i den närmaste bryggan saknar stopplykta, och den punkten kunde alltså inte vara slutpunkt för tågväg. Men dvärgsignalen var, räknar jag med, däremot startpunkt för en tågväg. Senare byttes även den mot en huvuddvärgsignal.

Vid TGOJ kunde alltså en dvärgsignal med bara vita sken utgöra startpunkt för en tågväg trots att stationen var fjärrstyrd, något som inte förekom på SJ:s fjärrstyrda stationer där, vid denna tid, varje startpunkt för tågväg måste utgöras av en huvudljussignal eller av en dvärgsignal med grönt tillsatssken.

Notera märktavlorna av TGOJ-modell, rektangulära blå med vit text. De i närmast bryggan heter D I och D II, för spår 1 resp. 2. Jag räknar med att den i nästa brygga heter D III.
/up

Men nog förekom det väl även på SJ att en tågrörelse startade från en dvärg med endast vita sken, inte minst från godsbangårdar? Eller ansågs det vara en växlingsrörelse som övergick i tågrörelse utan att stanna?

Må vara att det inte förekom på fjärrstyrda stationer, men vad är egentligen skillnaden på en fjärrstyrd station och en station/bangård som är så stor att tkl inte kan överblicka den annat än på panelen?

/funderar
Leif