För att fullständigt spåra ur, kan vi väl tillägna dem epitetet från Blekinge tycker jag, "Ökenråttor"

Anders

Haha, jaaaa! :-D

Fast möjligen är det en alltför snäv geografisk referens? Namnet torde i alla fall ha uppkommit när de körde på de torra grusbanorna (fd BKB) och drog upp obegripliga mängder damm ur gruset så det, likt namnförslagets förebilder, såg ut som gråa rökmoln bakom dem.

Likadana damm-moln lär ju rälsbussarna ha skapat på alla grusbanor i landet, men kanske syntes det mer i det öppnare blekingska landskapet? Eller så har bara blekingefolket mera humor än vi andra torrbollar uppöver? :-P

Många grusbanor hade väl rätt låg sth och dessutom ofta tätt mellan uppehållen. På f.d. BKB gick de ju i praktiken som snälltåg om än inte formellt. Under min tid i Pinan åkte jag en gång till Malmö. Som jag minns så var det full sula, 110-115 km/h. Det var en bokstavligen omskakande upplevelse :-)

Så var det även på HNJ, bäst gick de i kurvorna, Hok-Nässjö var en fröjd att åka.

Däremot har jag inget minne av småländska sandmoln, trots flitigt åkande där, kan det bero på att det var något grövre sand?

HNJ är ju på västsidan av sydsvenska höglandet där det väl aldrig hinner torka mellan regnen ;-)

Från Haparanda-banan minns jag däremot dessa sandmoln.