Allt beror på tidsaspekten.
I mycket gamla tider rostade man öppet i gropar, sedan i slutna ugnar med skorstenspipa. I början använde man satsvis rostning men övergick så småningom till kontinuerlig rostning. I en masugn är hela ugnen ett schakt, uppsättning sker längst upp i toppen (kransen). En rostugn är mycket kortare och chargering sker i det relativt korta schaktet under skorstenspipan. Vid den tid som Domnarvet byggdes (1870-talet) skulle jag gissa att nybyggda rostugnar gjordes med kontinuerlig rostning, medan äldre mindre verk fortfarande var satsugnar. Bruket av rostugnar försvann i början av 1900-talet när succesivt olika metallurgiska utvecklingar (främst sintring) gjorde rostningen onödig. De rostugnar som står kvar som minnesmärken är ju från den senaste tiden av rostugnsepoken, så det är naturligt att det är schaktugnar man kan se idag.
Kent