Visst är (eller var) spårsystemet vid Vargöns bruk intressant. Företaget hade inte mindre än nio egna lok för den interna växlingen. Jag presenterar en loklista med de viktigaste kända fakta. Nohab E1/1897 (lok 1, 700 mm) skrotades medan Nohab E2/1904 (lok 2, 700 mm) levde kvar till skrotningen 1965. Båda var avsedda för kontaktledning. Asea 47/1912 (lok 3, 1435 mm) såldes 1979 till Mårdsunds Enskilda järnväg (MEJ) och 1993 till Järnvägsmuseet i Gävle. De bägge 700 mm ångackumulatorloken Jung 2390/1916 och 3183/1921 skrotades ca 1962 (ett ev. tidigare). Dessa lok hade inget inventarienummer.
Asea 207/1935 (lok 4, 700 mm) ombyggdes 1962 till 1435 mm. Det stod kvar avställt utan hjul år 2000. Asea 290/1945 (lok 5, 1435 mm), 1988 BJs, 1992 Järnvägsmuseet i Gävle.
Asea 323/1952 (lok 6, 700 mm) ombyggdes 1961 till 1435 mm. Även detta lok såldes 1988 till BJs men återkom Vargön efter några år. Loket kvar år 2000. Asea 207, 290 och 323 var försedda med strömavtagare men kunde även köras på el-ackumulator.
Det sista loket var tillverkat av ASJF 594/1952 (1435 mm) och hade inget inventarienummer. Loket, som drevs av en dieselmotor, såldes 1990 till BJs i Göteborg.
Wargöns Bruk AB, dvs pappersbruket, nedlades 2008 och idag återstår ruiner.
Närliggande Vargön Alloys AB är däremot i drift och tillverkar legeringen ferrokrom. Båda företagen hade en ca 0,5 km lång spårförbindelse med Vargöns stn. Godstrafiken på spåret upphörde 2007. På ett flygfoto från kartor.eniro.se syns delar av spåret ännu kvar.