De gränser för max tågvikt (beroende på littera och sträcka) var baserade på minsta adhesionsvikt. Jag förmodar att man alltid hade full vattentank från utgångs-stationen.
Axelföljden B2 har varit en vanlig axelföljd för tanklok i England. Anledningen är att adhesionsvikten ej skall påverkas särskilt mycket av kol och vattenförrådets storlek.