De tre första bilderna visar vägkorsningen Reslöv, vid km 39.860. Numera heter den "Reslövs bvstu 624", och det är förstås just denna banvaktstuga som syns på bilderna. Samtliga bilder är tagna i oktober 1957. Trafiken på vägen, landsväg 1276, var antagligen inte så omfattande, därför klarar man sig utan kryssmärkeslyktor. Enda synliga signaleringen mot banan och vägen är vridlyktan med tillhörande bomsignalskärm vid ena grindstolpen, och så förstås V-signalen, som dock kanske är av den mobila varianten, alternativt en nyuppsatt permanent signal.

Vägvakten svarade även för två ytterligare vägar, den bortersta ungefär 800 meter från banvaktstugan. Dessa två övergångar hade förstås mekaniska fällbommar, som manövrerades med de två fällbomsvindspel som syns utanför vägvaktskuren.

Nedan Reslöv nr 9, som låg vid km 40.569:

Det fanns kryssmärkeslyktor på båda sidor om banan. Lyktan på det vänstra kryssmärket på bilden nedan skyms av en plåt som skall hindra lokpersonal att störas av det röda skenet. Jag ser ingen vridlykta för signalering mot banan, så kanske är V-signalen permanent?

På bilden nedan syns i förgrunden de två mekaniska trådledningsparen mellan vägvaktens vindspel och de två fällbomsförsedda vägarna. Nästa plankorsning i bakgrunden.

Slutligen Reslöv nr 18-22 vid km 40.678:

På bilden nedan syns i förgrunden den mekaniska ledningen från vindspelet vid banvaktstugan.

Nr 9 respektive nr 18-22 skall ha varit vägnummer.

Enligt tredje signalsektionens handlingar i ärende 59/58 skulle alla tre övergångarna vid Reslöv få automatiska ljus- och ljudsignaler den 5 september 1960. Genom att en vägvakt bevakade tre vägar var det väl inte så lönsamt att automatisera dessa anläggningar, jämfört med de korsningar där vägvakten endast skötte en övergång.

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum.