Vägövergången vid Reslöv är vägen upp till Östra Karaby. Eftersom min familj hade anknytning där, var det ofta som vi körde den vägen. Den förblev grusväg långt efter att andra vägar asfalterats, så det stämmer ganska bra att trafiken inte var så stor.

Bilden är tagen norrut, mot Östra Karaby. Om vädret inte var så disigt, kunde vi se kyrkan uppe på den långa backen som börjar ett stycke efter järnvägsövergången. Med tanke på att de andra övergångarna vid denna tid hade bommar, är jag litet förvånad att denna övergången inte begåvats med sådana. Denna vägen gick trots allt från stora vägen vid Reslövs kyrka (nu gamla väg 17) upp till en by, medan de andra vägarna vi ser här var mer för trafik till gårdarna som låg längs dem.

Banvaktsstugan är förstås sedan länge riven. Om inte minnet sviker, så revs den någon gång i mitten av 60-talet.

Bilden är tagen österut, mot Eslövshållet, och vi ser gården vid nästa övergång i bakgrunden.

Nedan Reslöv nr 9, som låg vid km 40.569:

Det fanns kryssmärkeslyktor på båda sidor om banan. Lyktan på det vänstra kryssmärket på bilden nedan skyms av en plåt som skall hindra lokpersonal att störas av det röda skenet. Jag ser ingen vridlykta för signalering mot banan, så kanske är V-signalen permanent?

En intressant korsning, eftersom vägen på norra sidan går alldeles intill spåret (därför verkar kryssmärket till vänster i den nedre bilden nästan vara vänt mot spåret. En annan väg kom rakt mot spåret och vägarna möttes precis vid övergången, korsade spåret och gjorde en skarp vänstersväng för att forsätta nästan i samma riktning som spåret, men på mer avstånd. Den övre bilden är tagen mot söder och gården vi ser inne bland träden är Reslöv 9, därav övergångens namn. Den nedre bilden är tagen mot Eslövshållet, österut.

100 m längre bort finns denna övergången:

Bilden tagen söderut

Bilden tagen österut.

Nr 9 respektive nr 18-22 skall ha varit vägnummer.

Nummerna är fastighetsbeteckningar. Jag nämnde redan gården Reslöv 9 som gav namn till en övergång. Den andra låg i kanten av/intill nr 9, men mer på Reslöv 18 och 22 och fick därför namnet Reslöv 18-22. För lokalbefolkningen var det helt solklart, för på tiden före GPS och gatunamn/vägnummer, så visste alla vad fastighetsbeteckningen var där de bodde. Tom posten levererade rätt om man angav fastighetsbeteckningen.

Enligt tredje signalsektionens handlingar i ärende 59/58 skulle alla tre övergångarna vid Reslöv få automatiska ljus- och ljudsignaler den 5 september 1960. Genom att en vägvakt bevakade tre vägar var det väl inte så lönsamt att automatisera dessa anläggningar, jämfört med de korsningar där vägvakten endast skötte en övergång.

Förvånande att man inte redan då stängde en av de 2 sista övergångarna. Med 100m emellan kunde det inte bli någon stor omväg. :-)

Nu finns bara övergången på vägen till Östra Karaby kvar, medan de andra slopats och ersatts med 100 m väg på norrsidan av spåret mellan de fd övergångarna och en väg mellan Reslöv 9 och vägen till Östra Karaby, på sydsidan av spåret.