FORTS!

Banan byggdes av gammal järnräls som legat på BKJ och byggmästare under
banbygget var BKJ Banmästare. Det var även han som iordningställde rallbanan
inför varje seglationsperiod. Att banan byggdes med begagnad räls från BKJ
kan ses på det enda fotot vi har lyckats forska fram från banans sista tid, där växlarna är mycket långa för att vara 750 mm.
Banan och den rullande materielen bisiktigades inför varje trafiksäsong av
både BKJ banmästare samt FLJ banmästare i Grängesberg på uppdrag av FLJ Baningenjör i Kopparberg.

Trafiken pågick på så sätt att vagnsetten nedbromsades på den konstant lutande
banan från Björnberget ner till Jankviken och vägdes innan de tömde sin last i
pråmarna, vilka hade byggts av båtbyggare från Ostkusten vid Jankviken.
Pråmarna, det fanns 3 st avsedda för denna trafik, var så långa att de ej gick genom slussen vid Hörks kanal.Hamnen låg vid sjön Södra Hörken.
För denna trafik fick man använda Grefve Mörners(Stjernfors Ställdalens ägare)
gamla pråm för att kunna frakta malm till Hålldamman på SVJ för vidare
transporter till Strömsdal, Gravendal och Fredriksberg eller Hörkens hytta.
På uppgång så drogs vagnarna upp med häst som hyrdes in för hela
trafiksäsongen, utom för det första året då man avropade frakterna dagligen
nere vid Jankviken.

Uder de år banan var i drift, så inträffade endast en olycka, det var en
urspåring av ett vagnset, bestående av 3 st malmvagnar. Personal rekvirerades
från Grångesberg för att bärga dessa.

Personalen var inhyrd från Byggnadslaget vid gruvorna i Grängesberg och kallades då de kom till Björnberget för Transportlaget, som bestod av:
6-8 st malmlastare vid Björnbergets olika gruvor, 1 st vägare, 1 st bromsare, 2 st malmlossare vid Jankviken, 1 st kapten på ångbåten, 1 st skeppsgosse, 3 st pråmstyrare, 8 st malmlossare vid Hörks hamn, avlönade av Stins i Hörk på uppdrag av Klotens AB.

Vid banans nedläggning 1893, så såldes vagnarna till två olika gruvor i
Grängesberg och samma väg gick för rälsen. Denna gång skeppades materielen på pråm till Grängesbergs hamn och som gods på rallbanan upp till de köpande gruvorna.
Den kvarlämnade sleepersen samlades uppe vid Björnberget och användes som bränsle för att driva den därvarande ånglokomobilen för gruvdriften. El kom samtidigt från Hellsjö kraftstation, men då bara för belysning, elmotorer kom senare.

Banan hade 2 st sidobanor, dels till Pullero gruvor(då ägda av Kloten, senare
sålda till Sandviken) och dels till Snickargruvan mfl. gruvor, med ett större
antal stickspår till alla dessa smågruvor.

Uppe vid Björnberget fanns stickspår till bl.a. Långgruvan, Djupgruvan och
Hättgruvan.

Vid hamnen fanns bara ett spår ut på hamnpiren för lossning av malmen i pråmar
samt ett rakt stickspår, förlängning av linjen, för uppställning av vagnar samt lagring av diverse gods samt malm för senare transporter. Detta område är
idag husvagnsuppställning för sommargäster.

Hamnen vid Hörks revs ca 1898 då den var i mycket dålig kondition och
samtidigt borttogs hamnspåret från Hörks station, som hade saknat trafik de senaste 5 åren. Vid denna hamn omlastades även tackjärnet från Hällsjö hytta från 1875 till 1890 som till största delen hade Karmansbo hytta och smedja som
destination. Av hamnen finnes idag intet kvar då området har utfyllts i sjön för att skapa en större Camping.

Banan kan idag gås hela sträckan och banvallen är omsorgsfullt gjord med
stensatta kanter för att förhindra att ballastmaterialet försvann ut i den
omgivande myrterrängen, dock är det svårt att följa spåren vid de olika
gruvorna och stenkistorna finns kvar på ca 1,5 m djup ute i viken.