Dvärgsignal som blocksignal på högerspår.

[mormorsgruvan]

Under vilka år och på vilka linjer förekom detta i Sverige ?

[Ulf Pålsson]

Följande uppgifter om årtal och sträckor med automatisk linjeblockering på dubbelspår med dvärgsignaler på högerspår är hämtade från Kjell Aghults anteckningar:

Uppsala C – Märsta 1938–1972
Märsta – Tureberg 1938–1970
Tureberg – Ulriksdal 1937–1970
Ulriksdal – Hagalund (Solna) 1935–1967
Hagalund (Solna) – Stockholm C 1933–1965
Stockholm C – Stockholm S 1934–1954
Stockholm S – Älvsjö 1930–1957
Älvsjö – Södertälje S 1934–1969
Södertälje S – Järna 1934–1964
Hallsberg – Östansjö 1943–1960
Östansjö – Laxå 1944–1964
Valtorp – Falköping C 1945–1963
Partille – Olskroken 1941–19?? [oklart, senast till 1973]
Olskroken – Göteborg C 1930–19?? [oklart, senast till 1973]
Örebro S – Mosås 1942–1977
Mosås – Hallsberg 1943–1977
Åby – Ståthöga 1940–1965
Kimstad – Norsholm 19?? [oklart]–1965
Ballingslöv – Hässleholm 1949–1960
Hässleholm – Tjörnarp 1945–1981
Tjörnarp – Höör 1945–1980
Höör – Lund C 1945–1979
Lund C – Arlöv 1935–1978
Lundavägen – Malmö C 1930–1956.

Dvärgsignaler användes alltså som blocksignaler på högerspår på dubbelspår från 1930 till 1981. I trafikreglerna (säo) försvann företeelsen 1973, men fram till 1981 fanns sådana signaler alltså ändå i praktiken kvar på några sträckor, i kraft av undantag från säo.

Benämningen blocksignal infördes emellertid först i säo-1959 (dock 1955 på fjärrblockeringssträckor, som då alla vara enkelspåriga). Fram till dess benämndes signalen infartssignal vid en blockpost, som betraktades som en driftplats (nu: trafikplats) och hade eget namn. Det gällde även de signaler vid blockposter som rent faktiskt fanns i utfartsänden av en station (faktiskt innanför stationsgränsen), t.ex. blockposten Södra Rosersberg omedelbart innanför stationsgränsen för stationen Rosersberg.
/up

[Ingemar B]

Sösdala september 1980

[Ulf Pålsson]

På fotot ser vi de blocksignaler Sö U2 och Sö N2 som fanns på stationen Sösdala (Sö) och som från 1959 kallades ”blocksignal vid stationsgränsen”; i/vid nästa kontaktledningsbrygga syns de motriktade infartssignalerna. Sö U2 för vänsterspår utgjordes av en enskens huvudljussignal med färgväxlare som kunde visa ’grönt’, ’grön blink’ och ’rött’. Sö N2 för högerspår utgjordes av en dvärgsignal av stor modell (populärbeteckning: ”linjedvärg”); den kunde visa ’lodrätt’ och ’vågrätt’.

Fram till 1959 ansågs signalerna på bilden utgöra blockposten Norra Sösdala (Nrsd). På deras märktavlor angavs då ’2’ över ’Nrsd’ resp. ’12’ över ’Nrsd’. Det är oklart när de här signalerna fick de ”moderna” beteckningarna N2 och U2 –- märktavlorna ser i alla fall tämligen nya ut. (På banan Stockholm–Uppsala behölls den gamla modellen av beteckningar på märkskyltarna även sedan termen ’blockpost’ hade försvunnit 1959, ända tills de gamla signalerna slopades genom ibruktagande av ny linjeblockering 1970–1972.)

Stationen Södala slopades helt i samband med att ny linjeblockering infördes här, 1981.
/up

[Magnus Lindman NÄSSJÖ]

Sösdala september 1980

Intressant att se en färgbild på dessa enskens blocksignaler med gula moderna märkskyltar. Jag kan inte minnas att jag sett det förut. Dessa kunde ju även visa blinkande grönt.

Enligt äldre förare som var med på 70-talet kallades dessa för "damhattar".

Jag funderar också stationssignaturen Sö. De flesta trafikplatser som återöppnats på senare år har fått tillbaka sin signatur från den äldre stationen. Några exempel i mitt närområde är Ballingslöv, Lammhult, Sävsjö och Bodafors.

Jag har en anteckning om att Södertälje "ställverksområde" hade signaturen Sö men det verkar inte finnas något kvar av det idag, Söd och Söö verkar användas. Isåfall måste signaturen Sö ha införts efter att Sösdala lades ner.

Lindman